background preloader

KRÖNIKOR

Facebook Twitter

Sociala medier får unga att vackla av psykisk ohälsa. En lajk är både identitet och aktivism för en 90-talist, förstod jag själv när jag satte ett hjärta på en bild av nyss nämnde Virtanen när han lade upp en bild på en handskriven lapp med regler för ett snällare internet.

Sociala medier får unga att vackla av psykisk ohälsa

Någon hade klistrat upp den på hans barns skola. Jag tyckte att reglerna var bra, men eftersom det var Virtanen som var avsändare blev jag anklagad för att svika den kvinnliga lojaliteten samt att vara en patriarkatets möjliggörare. Det senare har jag säkert varit någon gång, trots idog aktivism, mitt kvinnoliv är ständigt under utveckling. Den texten skriver jag en annan gång. Det intressanta var att jag enligt en upprörd influencer inte förstod vidden av min handling. Om både jag själv och Fredrik Virtanen inledde våra karriärer i en tid när papperstidningen kunde läsas av en halv miljon människor och tv-program sågs av de dubbla, så har det undgått få att följare och lajks är vår tids valuta. En bild är inte sin egen. Detta vet vi också. Det kanske hjälper. Herregud! ”Jag vill spränga könsrollerna – samtidigt vill jag att min dotter ska bli om... Min mamma var djupt oroad för mig när jag var liten.

”Jag vill spränga könsrollerna – samtidigt vill jag att min dotter ska bli om...

Jag var svag, bollrädd, ängslig och ointresserad av Star Wars och hade därför förtvivlat svårt att passa in i den gängse pojkrollen. Hon var rädd att jag skulle bli utstött och impopulär. Därför la hon mycket energi på att lära mig pojkiga saker. Hon förbjöd mig att använda förstärkningsorden herregud och himla och föreslog att jag skulle ta till svordomar istället. Hon tränade mig i trädklättring eftersom hon sett hur hopplöst utanför jag blev när alla mina killkompisar med lätthet svingade sig upp i vårt äppelträd medan jag blev kvar ensam på gräsmattan. Sedan växte jag upp, blev feministiskt medveten och kritisk till mammas metoder. Nu är jag själv förälder och förstår henne bättre. Det är nämligen så att min äldsta dotter har blivit intresserad av styrketräning. Det råder betygshets i skolan och våra barn gråter av utmattning. Det är sista veckan före jullovet.

Det råder betygshets i skolan och våra barn gråter av utmattning

Det är sista proven och sista chansen för terminen att nå önskebetyget innan det skrivs in i den digitala evigheten på Schoolsoft. Bokstäverna som inte går att ändra. Versalerna som visar vägen mot stjärnorna för den som lyckas och som skickar ut övriga i världsrymdens svarta hål. Frågorna dyker upp från flera håll i sociala medier som ekande nödrop i vinternatten: Hur ska jag hjälpa mitt sönderstressade barn? Det enda hen pratar om i skolan är betygen? Det enda jag vet är att det råder betygshets i alla möjliga skolor, fria och kommunala, på landet och i surdegsträsket.

De gråter av utmattning efter att ha pluggat oproportionerligt mycket till ett pyttelitet diagnostiskt prov, som ändå betygssätts och vägs in i delmålen, samtidigt som det är stort mattetest och SO-redovisning dagen efter. En ny generation som vill glida genom livet. Emil Jönsson.

En ny generation som vill glida genom livet

Jag skulle vilja tala en stund om Emil Jönssons lår. Om hans rygg, hans armar och kanske framför allt hans huvud. Liksom hela svenska folket har jag vid det här laget sett den märkliga sprintfinalen minst 20 gånger. Hur Ustigov, Hellner och Glöersen faller i kurvan som fått namnet Helvetet, och hur Jönsson plötsligt har chans på det omöjliga. Han som tjuvstartar för att hämta kraft. "Det är det sjukaste jag varit med om. Han fortsatte, genom smärtan. JENNY STRÖMSTEDT: Vi måste resa oss ur sofforna och hjälpa. För ett år sedan grät jag över bilden på Alan och gick på volontärkurs för att sedan skära morötter på ett transitboende söder om Stockholm.

JENNY STRÖMSTEDT: Vi måste resa oss ur sofforna och hjälpa

Inte särskilt många gånger skar jag morötter, delvis på grund av en påfrestande medvolontär som ville tävla i godhet, själv var hon godast. Jag låg i lä med mina enstaka morotspåsar och en gång var jag tvungen att gå tidigare för tant Marianne satt ensam på sin 92-årsdag och det var inte bra, att gå alltså. Men de där timmarna var ändå mer än inget och tillsammans med extra pengar till kollekten vid alla julkonserter, till Unicef, UNHCR och diverse skåprensningar för att skänka telefoner och datorer var det tillräckligt för att känna att jag hade "gjort något". Inte tillräckligt, men något i detta stora svåra där människor lämnade sina hem med skrynkliga lakan kvar i sängen för att de var rädda för att dö, för att deras barn skulle dö och för att deras framtid skulle kvävas i ett vacuum av utsiktslöshet.

Vad är meningen? En allmän värnplikt löser flera problem. Redan i måndags inträffade årets deppigaste dag enligt en högst ifrågasatt matematisk formel som innefattar både väder, förfluten tid från julafton och månadslön på kontot.

En allmän värnplikt löser flera problem

Annars tycker jag att det går att deka ner sig i dystopiska tankar vilken minut som helst. Utöver den egna fnasiga vinterhyn och inkassot från elleverantören ökar den sociala segregeringen i samhället. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög. Människor blir allt fetare. Högerextrema rörelser vinner mark genom att spela på rädslan för ett utsuddat Sverige i tider av global gemenskap och i stormens öga blir alla invandrade män sexuella trakassörer. På ett mer familjärt plan klagar delar av vuxengenerationen på de yngres oförmåga att hantera motgångar och lära sig veta hut. Inga alls. På folk- och försvar härom veckan presenterades en undersökning som visade svenska folkets inställning till återinförandet av allmän värnplikt. De som är allra mest för är äldre gubbar. Jenny Strömstedt: Märklig väckelserörelse mot stress.

Det börjar kännas gammalt att så här års tjata om stressen.

Jenny Strömstedt: Märklig väckelserörelse mot stress