background preloader

Personligt meddelande

Personligt meddelande
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag. Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum.

Läxkapitalismen är ett hot mot skolan | Somar Al Naher Vi måste prata om läxorna. Framgångsrika skolor har förstått att det viktigaste skolarbetet inte kan lämpas över på barnens föräldrar. Barn lär sig mest i skolan - av utbildade pedagoger - och inte på fritiden. Det här har Patrik Johnsson rektor för Norrevångsskolan i Karlshamn insett. Förra året testade han att ta bort läxor för eleverna i årskurs 7-9. Skolan tillämpade något som de kallade för "totalskola". Upplägget - som togs fram av elever, lärare och rektorn - gick ut på att skoldagen inleddes med frukost på skolan och avslutades med möjlighet till studiestöd eller fritidssysselsättning. Och resultatet talar sitt tydliga språk. Högre krav på undervisning Rektorn tror att den positiva utvecklingen hänger ihop med den läxfria skolan. Vidare säger rektorn till tidningen att det är viktigt att eleverna får tydliga gränser. – Forskning säger att läxor är den största orsaken till konflikter i hemmet, och att det är viktigt att kunna skilja mellan arbete och fritid. Rika familjer vinnare

Människan kan inte fly ut i rymden | Katrine Marçal Mänskligheten föddes på jorden. Men det var aldrig meningen att vi skulle dö här” säger Matthew McConaugheys astronaut innan han lämnar sin familj i det lilla huset omgärdat av döende majsfält, och dammstormar för att försöka hitta mänskligheten ett nytt hem. I rymden. Christopher Nolans storfilm ”Interstellar” följer sin hjälte genom tid, djup, rum och oändlighet. Allt genom ett bländande vackert universum där tiden kollapsar genom sig själv. Där ett ögonblick i ett lager av medvetandet kan sträcka ut sig över decennier i ett annat. Allt beror på var du är. På många sätt är det en film om föräldraskap. Själva intrigen i ”Interstellar” är uppbyggd runt den mer politiska frågan: Är jorden vår vagga och vår grav? Eller har vi ett annat öde? I onsdags, några minuter efter klockan 17 svensk tid, lyckades en robot från den europeiska rymdorganisationen ESA:s sond Rosetta landa på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. I ”Interstellar” har mänskligheten emellertid gett upp. Men ingen gör något.

Världen är inte alls redo för "Pokémon Go" - Aftonbladet Spela I åratal har folk klagat på att gamers aldrig tar sig ut, och när vi väl gör det så blir det kaos. Vårt samhälle är ännu inte redo för konsekvenserna av ”Pokémon Go”. Nu är det kokta fläsket stekt. Polislarm, dödsfynd och trafikkaos – ”Pokémon Go” har vänt upp och ner på verkligheten. Spelare lockas till olika Pokéstops för att sedan bli rånade. En 19-årig tjej letade efter en vattenpokémon men fann ett lik i havet. I Nintendos ”Pokémon Go” går man ut i verkligheten, fångar pokémons och tävlar med dem. ”Gamers sitter fastklistrade framför en skärm 8 timmar om dagen och får skörbjugg! Dagens samhälle har uppenbarligen ingen plan för när spelandet faktiskt tar sig utanför hemmets väggar. Folk kommer att bli bestulna under pistolhot.

En moské sätts i brand och minnen väcks till liv En moské står i brand. Det första jag tänker är att den är anlagd, men jag vågar inte säga det. Några timmar senare bekräftar polisen att det var ett attentat. Vem som ligger bakom vet de inte än. Men jag känner min barndoms stad och jag har mina misstankar. Min familj flyttade till Eskilstuna i början av 90-talet. Jag började lågstadiet kort efter att Ny Demokrati – ett högerpopulistiskt parti med rasistiska tendenser – gjorde sitt inträde i riksdagen. En dag följde jag med en vän hem efter skolan. Jag gav Eskilstuna över 20 år av mitt liv. Medan jag sitter och skriver ser jag hur SD-sympatisörer jublar på nätet över attacken mot moskén. Vi vet inte än vilka det var som låg bakom branden, men det är ett av många attentat mot just moskéer i år – en trend som nu hittat till Eskilstuna.

Dawit, min bror I dag fyller den svenske journalisten Dawit Isaak 50 år. En fjärdedel av sitt liv, 13 år och 34 dagar, har han tillbringat i fängelse i Eritrea. Här skriver Esayas Isaak en födelsedagshälsning till sin storebror. 2001 har blivit 2014. I dag fyller du 50 år, om det skulle vara så att du inte vet vilken dag det är. Sommaren har blivit höst. Jag har själv egna barn nu, två döttrar som är sex och två år gamla. Annars är det mycket som har förändrats här hemma. Det är många som undrar hur du mår. Vår mamma sa alltid: ”Varför har de tagit min son ifrån mig?” Nu skall jag på gymnastik med min dotter och utvecklingssamtal efter det.

Julia Skott: Vissa barn börjar skolan – andra vill bara överleva dagen Högst upp i mitt flöde på morgonen: Min brorsdotter. Liten lila ryggsäck, hårspänne i luggen. "Skolstart!" skriver hennes mamma stolt. Lite längre ner i mitt flöde: En video på en femåring i syriska Aleppo. Han sitter i en ambulans och stirrar tomt framför sig, täckt av grå aska och blod. ►LÄS MER: "Jag ser ett Syrien i krig – men jag gör allt för att minnas de fina stunderna" Bilden på femårige Omran sprids snabbt i sociala medier. Men vi har kort minne. Vissa barn börjar skolan. Varför ska det behövas en sådan jämförelse? Till och med om jag inte jämför honom med någon, om han bara får vara en människa, ett barn, ett offer för ett krig – varför ska vi behöva dessa bilder om och om igen? Ibland kan de här bilderna, bilder på napalmbrända barn och söndersmulade klassrum och utstickande revben och uppeldade burkor, förändra historiens utveckling. Men på varje bild är det en människa, inte bara en symbol eller ett slagträ. ►LÄS MER: Kolumn: Bilden på Alan väckte oss ur slummern Barn dör.

Jacqueline: Steget mot framtiden - Ung Konsument Att flytta hemifrån är idag ett väldigt stort samtalsämne, speciellt bland unga. Det har nästan blivit en trend att ha ett eget boende. Följer man inte den så anses man vara ”mammasjuk” eller med ett enklare ord rädd för att skiljas från sina föräldrar. Det som många dock glömmer bort är själva innebörden med att just flytta hemifrån. För jag tror inte att det handlar om att man är rädd för att separeras från sina föräldrar. Jag tror att det är ett enda ord som sätter stopp för det och det är pengar. Det här året fyller jag 19 år. Ett under att jag klarade mig Jag hade i stort sett bara mitt studiebidrag och underhållsbidrag på ynka 2 250 kronor, men ändå tog jag det här stora steget och flyttade hemifrån. Jag insåg också väldigt snabbt att jag var tvungen att prioritera annorlunda då pengarna inte räckte till och det var absolut den största skillnaden från att bo hemma till att flytta hemifrån. Motgångar gör dig starkare Ta steget mot din nya framtid! /Jacqueline Zandi

Orangeriet | Augustpriset När ingen ser mig är jag gnistor. Är jag lågor, är jag glitter, är jag en solkatt på väggen som blir jagad av Tuss. Omöjlig att fånga. När ingen ser mig är jag någon annan. Jag är onårbar och okrossbar. Och ibland glömmer jag. Jag sitter i orangeriet med pappa. Solen silas mellan tomatplantornas löv. Men nu letar han efter vattenkannan och jag vet att han snart kommer att kalla på mig. "Var är kannan, Uno?" "På hyllan." "Uno." Jag vet att jag inte borde men jag gör det ändå. “Hjälp!” Sekunden då stoltheten äntligen spricker och han sträcker ut sina händer mot mig. “Här har du. När ingen ser mig är jag inte längre osynlig. Minnet av pappas röst skär fortfarande i trumhinnorna. I mammas kläder lägger jag mig på sängen med benen i kors och låser upp mobilen. När jag parkerar cykeln bland tiotals andra utanför Vanjas hus har sensommarsolen börjat gå ner. “Vad ville du prata om?” “Jag tror jag ska fråga honom.” “Va? “Nä, mitt andra span, Ryan Gosling.” “Men vadådå. “Vad är det nu? “Ellerhur…”

Om vardagsrasism och himlande ögon | Ronnie Sandahl Efteråt tänker jag på pojken. Att jag inte ska nämna hur han började panikgråta så fort polisen klev in i vagnen. Inte försöka övertyga er om hur lik han var min egen ettåring där han satt i en stickad ljusblå tröja. Inte dramatisera, söka era känslor. Det skulle bara skymma sikten från det jag vill berätta. Ett pendeltåg mellan Köpenhamn och Malmö. De höll fram sina syriska pass. Poliskvinnan frågade om de sökte asyl, först på svenska av någon anledning. ”Malmo. Poliskvinnan sneglade ut mot perrongen. Mamman hade under hela resan stirrat ut genom fönstret med glas­artad blick. Att under tiondelen av en sekund se in i hans trötta ögon räckte för att få en glimt av vad den lilla familjen måste ha gått igenom. Poliskvinnan frågade samma sak igen. Det är egentligen inte viktigt vad han sa. Vad som hände i den där tågvagnen. En kvinna med sportig frisyr stirrade på familjen och himlade med ögonen. Det var inte alla i vagnen, långt ifrån. Familjen leddes av tåget. Vardagsrasismen. Går det ens?

Celeste: Varför tar man skolan för givet? - Ung Konsument De som sitter bakom mig skrattar. Jag vänder mig om och ser att de alla tittar på någons datorskärm. – Han kommer! Jag tänker ofta på “barnen i Afrika”, a.k.a. alla vuxnas favoritfras om de vill att ett barn ska vara mer tacksam. – Maten är äcklig, säger man. – Men ät upp, tänk på barnen i Afrika som inte har någon mat, säger de. – Mamma jag vill ha en ny mobil, säger man. – Barnen i Afrika har inte ens en mobil, säger de. – Kan jag få skjuts till skolan idag? – Barnen i Afrika måste gå flera mil bara för att få vatten, säger de. Men i just det här fallet, då blir jag så jävla förbannad och vill bara skrika om barnen i Afrika åt hela klassrummet. Jag själv klagar på skolan ibland. Istället för att sitta och klaga hela dagarna på hur skolan sliter ut en kanske man också ska tänka på allt som vuxna gör, hur hårt de arbetar för att vi ska kunna få gå i skolan gratis. Det borde vara ett mycket mer uppskattat jobb. /Celeste Holm

sv 2 - tema: utvandrarna Julia Mjörnstedt Karlsten: Vem får lov att vara tacksam? Sen jag insjuknade i cancer är det få saker som provocerar mig så mycket som tacksamhet. Ni förstår, det finns en förväntan att jag som cancerdrabbad ska vara tacksam över att jag överlevt. Den här tacksamheten ska dessutom vara så stark att allt annat ska vara sekundärt. Jag får inte klaga på något, inte kräva något eller gnälla på något. Skit samma om du har ett ärr på magen – du har ju överlevt! Vem bryr sig om din dödsångest – du lever ju! Nej, det går inte att kräva av någon som drabbats av katastrof, trauma och lidande att denne endast ska känna tacksamhet. Ändå är det precis det vi tycks göra just nu. Att drabbas av en dödlig sjukdom eller att hamna mitt i ett krig är inget val man gjort och heller därför ingenting man kan klandras för. Det är du som inte drabbats av cancer och behövt gå igenom år av tuffa behandlingar som borde vara tacksam. TUMMEN UPP: Att det är november och helt fritt fram att börja julpynta! TUMMEN NER: Förslaget att ”förbjuda tiggeri”.

”Vill vi ha klyftor är betyg rätt väg” | Malin Wollin | Krönikörer | Wendela En mamma jag känner, vi kan kalla henne Maria Wallin, hade en dotter som kom hem med sina första betyg. Alldeles för tidigt hände detta för övrigt. Det var en skoningslös promenad direkt från lek med My little ponys till livets hårda skola utan att passera Gå. Hur som helst. Hon kom hem, ledsen, och mamman, Maria Wallin, tröstade och lirkade och kramade. Det visade sig att det fanns ett par E:n med på pappret hem. Aj då, tänkte Maria och kramade sin dotter hårt. ”Det är ingen fara, det löser sig” Dottern var väldigt ledsen och jämförde sig med sina kompisar. Sedan hände det sig att Maria gick på middag hemma hos en väninna som arbetade som högstadielärare. Idioten Maria hade inte satt sig in i betygssystemet utan helt sonika utgått ifrån att A var fem och att E således var en etta. Godkänt! När det senare blev dags för utvecklingssamtalet skulle det visa sig att utöver ett par stycken E så fanns det både B:n och C:n. Betyg är bara en rolig bekantskap för den som är duktig i skolan.

Strategier för bedömning för lärande – konkreta exempel Denna sida är under arbete men redan nu kan du hitta exempel som du kan använda om du vill! För att en undervisningssituation ska kunna sägas vara formativ krävs att jag som lärare hjälper eleverna att skaffa sig strategier för att nå en högre nivå och en mer fördjupad lärprocess. Det här är enligt min mening ett eftersatt område i svensk skola. Det vanliga är att läraren delar ut en uppgift som eleven förväntas göra på ett redan tänkt sätt och sedan tar man problemen när de kommer. Tyvärr riskerar detta sätt att försätta elever i situationer där de är dömda att misslyckas. Strategier för lärande är enligt min åsikt en svår del av undervisningen. Här är några exempel på hur sådana igångsättningsprocesser kan se ut (se också min sida om matriser och planeringar, de hänger ihop med det formativa arbetet): Självskattning och strategier. Strategier för att planera arbete är ett underskattat område. Strategier för tidsuppfattning behöver också ofta tränas.

Related: