background preloader

Det är jag som är Pippi. Jag kände det.

Det är jag som är Pippi. Jag kände det.
Det är jag som är Pippi. Jag kände det. Jag visste det. Direkt. Jag skulle också utmana makten och normer. – Det har jag aldrig provat förut - så det klarar jag säkert. Om Pippi betydde något för den sjuåriga flickan, som precis hade lärt sig att läsa? Ja. Jag blev kär i henne direkt. Jag älskade varje ord hon sa. Varför alltid göra som alla alltid har gjort? Nej, man blir inte anarkist, för att man vågar tänka kritiskt. Och varför ska bara födelsedagsbarnet få alla presenter på födelsedagskalaset? Och när Annika påpekade att så brukade man minsann inte göra, så svarade Pippi: – Så brukar jag göra, och det brukar bli så bra så. För som ju Pippi själv formulerade det: – När man är stark, måste man vara snäll. Ja, det måste man. Ska man vara noga var det Pippi som var först med att rocka sockorna. Pippi var bra på mycket. Som att alltid vilja vidare. Jag levde, andades, somnade och åt till Pippi. Och ja. Pippi. Att det var du älskade Pippi. Related:  Svenska

Dystopisk mininovell – en lektionsidé Mina åttor har precis läst ut Fahrenheit 451. Vi har diskuterat både text och innehåll ingående med många intressanta infallsvinklar. Dystopin är en genré som många känner väl till tack vare moderna succéer som Hungergames och Divergent. Nu är det hög tid för 8A att skapa egna dystopier. Några enkla tips innan eleverna sätter igång: Handlingen ska utspela sig under kort tidFå karaktärerSlutet ska ”ringa efter” novellens slutLägg mycket tid på rubriken (skriv den sist) Ramen är given och en enkel bild (gjord i Canva) får fungera som inspiration. De kommer tillbaka igen, för tredje gången den här månaden. Stina Oscarson: Pojken säger att det är svårare att döda någon som har ett namn Krönika. Det här är ingen ­vanlig krönika, ­snarare nio bilder från dagens ­Sverige: Stockholm, Öland, Uppsala. Vad har blommorna på ­landet gemensamt med kvinnan från ­Rumänien som ­spelar dragspel? I Bergianska trädgården går en pappa med sin son. Han pekar på alla skyltar och läser högt. Pojken är måttligt road och precis efter en vit akleja frågar han: ”Varför ska man veta vad alla blommor heter?” ”För att det är svårare att döda nån som har ett namn”, säger pojken. ”Just så”, säger pappan och så går de vidare. I byarna på norra Öland har den ljumma vintern skapat en fullkomlig explosion av orkidéer. På väg hem från Öland tittar jag ut genom fönstret på bussen och ser de stora ängarna och tänker på alla de blommor jag inte kan namnet på och därför inte skulle märka om de inte fanns här nästa sommar. Jag kommer att tänka på de två veckor jag gick på gymnasiets naturvetenskapliga linje innan jag hoppade av. Vid centralstationen i Uppsala sitter en kvinna och spelar dragspel och sjunger.

Julia Mjörnstedt Karlsten: Vem får lov att vara tacksam? Sen jag insjuknade i cancer är det få saker som provocerar mig så mycket som tacksamhet. Ni förstår, det finns en förväntan att jag som cancerdrabbad ska vara tacksam över att jag överlevt. Den här tacksamheten ska dessutom vara så stark att allt annat ska vara sekundärt. Jag får inte klaga på något, inte kräva något eller gnälla på något. Skit samma om du har ett ärr på magen – du har ju överlevt! Nej, det går inte att kräva av någon som drabbats av katastrof, trauma och lidande att denne endast ska känna tacksamhet. Ändå är det precis det vi tycks göra just nu. Att drabbas av en dödlig sjukdom eller att hamna mitt i ett krig är inget val man gjort och heller därför ingenting man kan klandras för. Det är du som inte drabbats av cancer och behövt gå igenom år av tuffa behandlingar som borde vara tacksam. TUMMEN UPP: Att det är november och helt fritt fram att börja julpynta! TUMMEN NER: Förslaget att ”förbjuda tiggeri”. grundare av Ung Cancer, canceröverlevare och debattör.

Kampen mot rasism - Sommarpaket Mordet på John Hron John Hron. Foto: Privat Det är 1995 och John Hron ska börja åttan. Nynazismen breder ut sig som ett brunt bälte över Västsverige. Året är 1995, och nynazismen breder ut sig som ett brunt bälte över Västsverige. Fyra skinheads kommer emellan. Lyssna även på P1 Dokumentär om John Hron där reportern har träffat föräldrarna till John Hron under flera år efter mordet. Nazisträttegångarna i Göteborg Vera Oredsson, 86, före detta partiledare för Nordiska Rikspartiet. Hemma hos 86-åriga Vera Oredsson, före detta partiledare för Nordiska Rikspartiet, finns det ett porträtt av Adolf Hitler och en hakkors-pärlplatta som är gjord av hennes barnbarn. I mitten av 1980-talet sker en våg av nazistiska våldsdåd i främst Göteborg, Växjö och Landskrona. Vilka var dom? Bussfärden som förändrade historien Rosa Parks på bussen i Alabama, 1955. Den 1 december 1955 vägrade sömmerskan Rosa Park att resa sig från sin sittplats för en vit man när hon åkte buss. Ta judarna sist Anton har tröttnat.

Ett brev hem - om emigranter och immigranter - Annika Sjödahl Syftestexten från ämnet svenska om anges nedan tycker jag omringar det område som jag tänker kan vara en ingång i svenskan i vår – att tolka och förstå brev som skrivits hem från människor på flykt under historiens gång och kunna koppla det till egna erfarenheter och upplevelser. Jag delar här utkastet till den planering jag satt ihop under dagen och du får givetvis använda den eller ändra och lägga till som du vill så länge du anger källan. Jag skulle också bli glad av om ni delar andra ingångar på uppgifter som ni får genom att ta del av det jag satte ihop. Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts. AMERIKABREVEN som utgångspunkt SVERIGEBREVEN för vidgat resonemang vad handlar de om?

Den sista stunden som ingen kan ta ifrån oss | Patrik Lundberg Pappa har inga krafter kvar. Ändå kramar han min hand så att jag inte vet var han börjar och jag slutar. Det är ett kort möte. Några ynkliga minuter tillsammans gentemot den evighet vi har tillbringat utan varandra. Vi längtade i ett kvarts sekel, på varsin sida av jordklotet. Det fanns ingen bov som slet oss isär, bara omständigheter som ingen av oss kunde råda över. Och så Sydkoreas diktatur, en tigerekonomi som blundade för de mindre bemedlade och som skickade tiotusentals barn till adoption. För åtta år sedan åter­förenades vi. Två meningar gick att tyda: ”Det gör inget om jag dör, för jag är så lycklig. Mina ögon blev ­blanka. Nu ses vi på ett sjukhus i ett land svårt ­drabbat av dödsviruset mers. Jag känner knappt igen ­honom. Pappa håller min hand och säger vad jag själv redan har börjat förstå. ”Vi kommer inte att ses igen.” Han river ner mitt försvar. Tårarna kanar nerför mina kinder för första gången på flera år. Alla lever på lånad tid, men vi har bara några minuter.

Språklärare - lossa tungan med LEGO - Robin Smith Psst! Är du språklärare? Småbarnsförälder? Har du tröttnat på att trampa på vassa bitar från dyra legosatser som hållit i femton minuter efter att de byggts ihop? Så här kan de fått nytt liv, i klassrummet. Det finns övningar som inte tjänar så mycket mer till än att få eleverna att komma igång, att få dem att glömma allt annat och prata ett annat språk, och att få dem välvilligt inställda till ämnet eller i alla fall resten av lektionen; adrenalininjektioner som vi kan utnyttja för att kick-starta en elevgrupp när energinivån är som lägst eller blygheten som värst. Gör ungefär så här: (1) Innan övningen börjar, lägg fram ca 30 bitar lego samt två hjulpar på tio platser i klassrummet. (2) Dela in eleverna i grupper om tre. (3) När utförarna lämnat rummet får instruktörerna lyfta på pappret. (4) Efter ca 5 minuter får instruktörerna hämta in utförarna, som nu har ögonbindlarna på sig, och placera dem framför bitarna. (5) Räkna ner när tiden går mot sitt slut.

Argumentera Skulle du våga öppna dörren för din granne? | Ronnie Sandahl Det ringer på dörren. Sakta smyger jag mig fram och spejar i kikhålet, pressar näsan mot dörren. Det står en tant där. Hon är väderbiten och kortklippt. De förskjutna perspektiven i det lilla hålet gör hennes ansikte groteskt stort. Femtiofem millimeter säkerhetsdörr mellan oss. Jag håller andan. Förr brukade jag alltid öppna min dörr. Sedan tog jag ett beslut om att aldrig öppna. Min empiriska erfarenhet av att bo i en lägenhet i en storstad är denna: ingenting gott kan komma ur att man öppnar dörren. Bara elände. En gång öppnade jag exempelvis dörren och stod näsa mot näsa med några vältränade gentlemän som ansåg att jag skulle passa mig noga. Det gjorde jag sedan. En annan gång öppnade jag dörren och tvingades förklara för min ryske granne att någon bara lurat honom att det fanns en speciell helgdag i Sverige då man bjuder sin granne på fika. Det gör man inte. Ingen som är vid sunda vätskor besöker någon utan att ha ringt först. Låna en kopp socker? Kanske är det så enkelt.

Aktiv läsundervisning: Om läsförståelsestrategin ”att ställa frågor”, återkop... Lässtrategin ”att ställa frågor” – att förbereda ett litteratursamtal. I detta inlägg vill jag dela med mig av ett lektionsupplägg där jag aktivt arbetar för att utveckla elevernas läskompetens. Lektionen handlar om att eleverna är delaktiga i förberedelserna inför ett gemensamt litteraturseminarium i ku rsen Svenska 2. I samband med detta arbetar vi med och utvecklar läsförståelse-strategin ”questioning” – att ställa frågor (Barbro Westlund Att bedöma elevers läsförståelse s. 48). Forskningsanknytningen Eftersom många av er som hör av sig till mig uppskattar jag att utgår ifrån forskning när jag delar med mig av mina lektionsupplägg kommer jag även i detta inlägg att referera delar ur den litteratur som är central när jag planerar min undervisning. När jag planerar mina lektioner som innehåller läsning utgår jag en hel del ifrån Reciprocal teaching (Palinscar & Brown, 1984) och hur Barbro Westlund beskriver multistrategiprogrammet i Att bedöma elevers läsförståelse. Lektionsupplägget

Självklart ska ungarna ha mobiler i skolan Publicerad: 18 januari, 2016 Det finns de som tycker att man ska ta ifrån elever både mobiltelefoner och datorer i samma stund som de sätter foten i skolan och lektionen börjar. Det tycker inte jag. Jag tycker att man redan i tidig ålder ska vänja sig vid både mobiler, surfplattor och datorer. I skolan handlar det om att lära sig hur det framtida samhället kommer att fungera. Det är lätt – som vissa debattörer gör – att beskriva mobilen eller datorn som konsumtion och spel till ingen nytta. Mobilen är ett utmärkt verktyg där man hittar snabbfakta. För ungdomarna handlar det också att lära sig koncentration och fokus. Ämnet med mobiltelefoner i skolan är dock inte helt enkelt. Att behärska tekniken kommer att bli livsviktigt för nästa generation.

Vi måste hitta på ord som svenskan saknar | Alex Schulman Alltid roliga Twitter-signaturen Vforangelica uppmärksammade häromdagen att det inte finns något vänligt ord att säga till någon som hickar. Så jävla sant! Om någon nyser säger man ”prosit” och får ett vänligt ”tack” tillbaka och så kan man lämna nysningen till handlingarna. Men om någon hickar så står man bara där som ett fån och vet inte vad man ska säga. För om hickningen är ljudlig så måste den ju adresseras. Man vill ju säga nåt vänligt, nåt som snabbt signalerar att man hört hickningen och att man inte tycker att det är mer med det. Jag vet inte hur många misslyckade försök jag har bakom mig. En gång i en hiss med en ytligt bekant, som plötsligt hickade, sa jag kort och gott: ”Jaså.” Vad ska man göra åt detta? Det finns fler ord som saknas i svenskan, och jag talar inte om den uttjatade problematiken med att det inte finns ord för dryckesmotsvarigheten till mätt, alltså när man inte längre är törstig. Nej, jag vill prata om tårna.­ Kalaha!!!

Related: