Hassen Khemiri: Jag ringer mina bröder - Godmorgon, världen! Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen dog. Eller. En dog. Han dog. Han som inte är vår bror. Men visst. Jag ringer mina bröder och säger: Akta er. Jag ringer mina bröder och säger: Glöm det jag sa. Jag ringer mina bröder och säger: Förresten. Jag ringer mina bröder och säger: Okey. Jag ringer mina bröder och viskar: Okey. Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak ikväll. Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild. Av: Jonas Hassen Khemiri 2010
Självmordsattentat i Stockholm: Sprängde sig själv med rörbomber bredvid Drottninggatan Mannen som dog på Bryggargatan sprängde sig själv till döds. Han bar sex sammankopplade rörbomber men bara en exploderade. Han hade också en ryggsäck med full med spikar och ett misstänkt sprängämne. – Hade den exploderat på Drottninggatan hade det blivit en massaker, säger en källa. Polisens bombtekniker undersökte den döde mannens väska med hjälp av en bombrobot. Ropat på arabiska Enligt vittnen på plats ska mannen ha ropat något på arabiska innan bomben detonerade. Enligt uppgift till Aftonbladet dog mannen av en rörbomb som han bar på kroppen. Ett vittne på Bryggargatan berättade att den döde hade ett stort sår i magen. – Det såg ut som att mannen burit något som exploderat på magen på honom. Personer chockades Några personer i närheten chockades och fick hörselskador när sprängladdningen utlöstes. När Aftonbladet kontaktar Säpo hänvisar de alla frågor rörande kvällens sprängningar till Stockholmspolisen. Ingen rubricering Den döde mannen genomgår samtidigt rättsmedicinsk undersökning.
Joakim Lamotte: Det är dags att vi går skilda vägar Att bryta upp med någon kan göras på många olika sätt, men sällan utan att känslor såras. Personligen brukar jag föredra att gå rakt på sak och vill därför börja med att berätta att du har skänkt mig både glädje och obehag, men när jag nu väljer att säga farväl är det inte mer än rätt att du får veta varför. Kanske minns du första gången vi träffades? Jag var ung och vi introducerades av gemensamma vänner. Kärlek uppstod redan vid första ögonkastet och efter det skulle ingenting längre bli sig likt. Till en början ansågs det inte lämpligt att vi sågs och vi fick ofta smyga med vår relation. Med dig vid min sida blev hela världen ett äventyr. Visst, ibland kunde du vara lite väl intensiv även för min smak. Trots det känner jag att det är dags att gå skilda vägar. Varje gång du och jag umgås förnimmer jag en känsla av att det sker på bekostnad av andra saker som är mer värda.
skriva tips | Språkligt Klarspråk är att skriva på ett tydligt vis som gör att ditt budskap når fram till dina läsare. Det finns många knep att ta till för att skriva klarspråk. En viktig del av klarspråksskrivandet är att formulera tydliga meningar. Så hur gör man för att skriva tydliga meningar? Undvik passiva meningar Med passiva meningar menas meningar där det inte framgår vem som gör vad. Skriv inte:Det fastställdes att utbetalningen var försenad. Skriv istället:Lönekontoret fastställde att utbetalningen var försenad. Genom att skriva ut vem som gör vad så blir meningen tydligare och mer levande. Undvik inskott Det är vanligt att man – i ett tappert försök att få med så pass mycket och nödvändig information som möjligt i en och samma mening – skriver långa meningar med inskott. Inskott kan vara stilistiskt snyggt ibland, i exempelvis skönlitterära texter. Det viktiga först – subjektet och verbet
Svensk etymologisk ordbok av Elof HellquistProfessor vid Lunds universitet Lund 1922 C. W. K. Gleerups förlag Berlingska boktryckeriet Förord till den digitala utgåvan Detta är Projekt Runebergs digitala faksimilutgåva av Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok. Det är första utgåvan från 1922 som har digitaliserats. Varje boksida har scannats i 600 dpi svartvitt och återges på webben i 150 dpi gråskala. Till innehållet:A, B, C, D, E, F, G, H, I, J, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T, U, V, W, X, Y, Z, Å, Ä, Ö, The above contents can be inspected in scanned images: titelsida, titelbladets baksida, 1284 Korrstapel / Proof bar for this volume Innehåll / Table of Contents Cavallius ... - 81charkuteri ... - 82cigarr ... - 83 dabba sig ... - 83dadel ... - 84, 85dan ... - 86, 87decimal ... - 88, 89departement ... - 90, 91, 92, 93distribuera ... - 94, 95, 96, 97domkraft ... - 98, 99drama ... - 100, 101, 102, 103drätsel ... - 104, 105, 106, 107duva ... - 108, 109dyrka ... - 110, 111därest ... - 112, 113
Vi måste hitta på ord som svenskan saknar | Alex Schulman Alltid roliga Twitter-signaturen Vforangelica uppmärksammade häromdagen att det inte finns något vänligt ord att säga till någon som hickar. Så jävla sant! Om någon nyser säger man ”prosit” och får ett vänligt ”tack” tillbaka och så kan man lämna nysningen till handlingarna. Men om någon hickar så står man bara där som ett fån och vet inte vad man ska säga. För om hickningen är ljudlig så måste den ju adresseras. Man vill ju säga nåt vänligt, nåt som snabbt signalerar att man hört hickningen och att man inte tycker att det är mer med det. Jag vet inte hur många misslyckade försök jag har bakom mig. En gång i en hiss med en ytligt bekant, som plötsligt hickade, sa jag kort och gott: ”Jaså.” Vad ska man göra åt detta? Det finns fler ord som saknas i svenskan, och jag talar inte om den uttjatade problematiken med att det inte finns ord för dryckesmotsvarigheten till mätt, alltså när man inte längre är törstig. Nej, jag vill prata om tårna. Kalaha!!!
Synvinkel När vi läser en berättelse kan den alltså vara berättad på olika sätt. Kanske har vi en allvetande berättare, som vet allting sedan innan och bara berättar det för oss. En typisk mening som tyder på en allvetande berättare är: "Han sade nej, vilket han senare skulle ångra". Som du märkte är detta bara berättat objektivt utan någon speciell synvinkel.
Överklassens franskeri fick egen form i folkmun "Varför exmerar du inte sparkstöttingen?" frågar den ryslige gårdskarlen Bergström den lille Åke i Bertil Malmbergs barndomsbok Åke och hans värld. Åke har fått sparken som tack för att hans far, den fina doktorn, har hjälpt Bergström med att mitt i natten leta rätt på hans minsting som kommit bort. Men det är Åke som har lurat grabben att gå vilse. Gåvan är för honom ett stort obehag, och han vill inte befatta sig med den. Och nu står den skräckinjagande givaren framför honom. "Varför exmerar du'n inte? - Vad är exmera för något? - Kan du inte svenska språket? - Nej, svarade Åke. - Då kan jag inte hjälpa dig. Bergström tillhör den lilla Norrlandsstadens absoluta underklass. Samtidigt är exmera inte ett ord för överklassen. Exmera är ett exempel på ord som från överklassen sjunkit ner i folkligt språk och fått sin egen form. Ett annat exempel på sådant sjunket kulturgods är inkiett med betydelsen 'orolig', av franskans inquiet. "Varför exmerar du inte sparkstöttingen?" - Nej, svarade Åke.
Skulle du våga öppna dörren för din granne? | Ronnie Sandahl Det ringer på dörren. Sakta smyger jag mig fram och spejar i kikhålet, pressar näsan mot dörren. Det står en tant där. Hon är väderbiten och kortklippt. De förskjutna perspektiven i det lilla hålet gör hennes ansikte groteskt stort. Femtiofem millimeter säkerhetsdörr mellan oss. Jag håller andan. Förr brukade jag alltid öppna min dörr. Sedan tog jag ett beslut om att aldrig öppna. Min empiriska erfarenhet av att bo i en lägenhet i en storstad är denna: ingenting gott kan komma ur att man öppnar dörren. Bara elände. En gång öppnade jag exempelvis dörren och stod näsa mot näsa med några vältränade gentlemän som ansåg att jag skulle passa mig noga. Det gjorde jag sedan. En annan gång öppnade jag dörren och tvingades förklara för min ryske granne att någon bara lurat honom att det fanns en speciell helgdag i Sverige då man bjuder sin granne på fika. Det gör man inte. Ingen som är vid sunda vätskor besöker någon utan att ha ringt först. Låna en kopp socker? Kanske är det så enkelt.
Litteraturhistoria - skönlitteratur från då till nu Den sista stunden som ingen kan ta ifrån oss | Patrik Lundberg Pappa har inga krafter kvar. Ändå kramar han min hand så att jag inte vet var han börjar och jag slutar. Det är ett kort möte. Några ynkliga minuter tillsammans gentemot den evighet vi har tillbringat utan varandra. Vi längtade i ett kvarts sekel, på varsin sida av jordklotet. Det fanns ingen bov som slet oss isär, bara omständigheter som ingen av oss kunde råda över. Och så Sydkoreas diktatur, en tigerekonomi som blundade för de mindre bemedlade och som skickade tiotusentals barn till adoption. För åtta år sedan återförenades vi. Två meningar gick att tyda: ”Det gör inget om jag dör, för jag är så lycklig. Mina ögon blev blanka. Nu ses vi på ett sjukhus i ett land svårt drabbat av dödsviruset mers. Jag känner knappt igen honom. Pappa håller min hand och säger vad jag själv redan har börjat förstå. ”Vi kommer inte att ses igen.” Han river ner mitt försvar. Tårarna kanar nerför mina kinder för första gången på flera år. Alla lever på lånad tid, men vi har bara några minuter.