”Jag dör hellre än återvänder i skam” Hassan, 14, står på platsen där han just tillbringat natten – det lilla torget vid kanonerna som en gång skyddade Tangers hamn – och blickar ut över havet, rätt in i sin dröm.
Europa. ”Öppenhet stärker bilden av Sverige” Bland de mest välkända aspekterna av vårt land kom vårt demokratiska och stabila system samt vår höga livskvalitet.
Den senaste tidens flyktingkatastrof, och den täta mediebevakningen av den, har visat på extremt tydliga skillnader mellan olika europeiska länder i fråga om inställningen till flyktingpolitiken. Sverige faller fortfarande väldigt väl ut i denna jämförelse, trots tilltagande främlingsfientlighet i vårt land. Tvärtemot den gängse invandringskritiska retoriken om att ”flyktingarna utnyttjar Sveriges gästfrihet” bör vi börja se Sveriges öppenhet och sociala välfärdssystem som en viktig faktor för vår attraktions- och konkurrenskraft. Varje år genomförs undersökningen Anholt-GfK Roper Nation Brands Index som en rankning över ett 50-tal olika länders rykte, styrkor och svagheter. Undersökningen består av intervjuer med sammanlagt över 20 000 svarande världen över. Mustafa Can: ”Hur länge varar vår medkänsla?” Han ligger där med sitt runda ansikte mot sanden medan Medelhavets vågor sköljer över honom.
Varje gång jag ser bilden på treårige Alan Kurdi ser jag andra bilder i mitt inre. På andra barn från Kobane. Som den lille pojken som i vintras var omsluten av den täta dimman som hade lagt sig som ett lock över det platta landskapet. Han som i duggregnet satt på huk vid en lerpöl i flyktinglägret i Suruc i Turkiska Kurdistan till synes oberörd av mullret från fronten några kilometer söderut. Iförd ljusgrå pyjamas och en Spidermantröja. "Vad gör du", frågade jag. – Jag bygger en båt, svarade han utan att titta upp. Varför en båt?
– För att segla… Jag har sett havet – jag såg det på tv. ”Vi är inte i Sverige på riktigt – är på asylboende” En flykt till Sverige genom nio länder: ”Rör er i skuggorna” Strålkastarna lyser.
Tystnad. Det är midnatt i byn d’Evzoni i norra Grekland, polisen har samlat ihop cirka 200 flyktingar. I nian vägrade Joel gå till skolan. Mobbning, koncentrationsproblem, lässvårigheter … För Joel har hela grundskoletiden varit kantad av problem.
Flera gånger har han mått så dåligt att han vägrat att gå till skolan månader i sträck. Egentligen skulle 16-åriga Joel ha avslutat årskurs nio i våras, men nästan hela sista läsåret satt han i stället hemma. Medan hans klasskamrater sjöng om den blomstertid som kommer och tog emot sina slutbetyg på skolavslutningen, fick Joel sina hemskickade med posten. ”F”, icke godkänd, i två ämnen och streck i resten eftersom han haft för hög frånvaro för att få betyg. –Visst är jag ledsen för att jag inte har betyg från grundskolan.
Samtidigt känner jag att det inte bara är mitt fel. Enligt Skolverkets senaste undersökning från 2010 fanns det minst 1650 grundskoleelever som varit fullständigt frånvarande utan giltigt skäl i mer än en månad. Men både för ”hemmasittarna” själva och för samhället i stort är detta ett allvarligt problem. Trots problemen såg han fram emot att börja skolan. ”Om jag stannar här kan jag inte hjälpa pappa” - Sydsvenskan. Det är torsdag eftermiddag och McDonald's på Vasagatan är fortfarande en vanlig hamburgerrestaurang som lockar barnfamiljer med happy meal och ballonger.
Om några timmar kommer restaurangen och gångstråket utanför att domineras av människor som helt eller delvis lever utanför systemet. Desperata missbrukare, langare och ensamkommande barn. Klockan är halv fyra när vi träffar vår kontakt Khaled och hans flickvän inne på McDonald's. Båda var här på måndagskvällen när ett gäng på fem eller sex unga marockanska pojkar kom in och satte sig vid ett bord i närheten av deras.
Khaled tyckte att de såg ut att vara mellan tio och sexton år gamla. En dröm om Kanada drev flyktingpojkarna som greps på Malmö C. Läs också: ”Om jag stannar här kan jag inte hjälpa pappa” Några minuter efter klockan 19 den 6 februari är det fortfarande en helt vanlig fredagskväll på Malmö central.
Filmer från övervakningskamerorna kommer senare att visa hur resenärer rör sig mellan entrén och rulltrapporna som leder ner till perrongerna. Några stannar till vid Pressbyrån för att köpa sig en tidning eller något att dricka. Alla är på väg. Barnen som inte finns. Sjuttonårige Nabil rättar till Cristiano Ronaldo-frisyren han särskilt bad om hos frisören, och knäpper jackan som han snott i en klädbutik i stan.
Han står i hörnet mellan Åhléns och Drottninggatan. Om någon timme förvandlas den här platsen till en av Stockholms värsta platser för barn och unga att vistas på kvällstid. Här uppehåller sig narkomaner, langare och andra kriminella. Och nordafrikanska ensamkommande pojkar, som Nabil. Barn och ungdomar som inte passar in i det svenska mottagarsystemet och som därför allt oftare syns driva runt på stan. En uppenbart påtänd man ställer sig några centimeter från Nabils ansikte och frågar om knark. När mannen gått därifrån säger Nabil: "I dag kan mina böner bli hörda" - NYHETER - Kuriren.nu.
Väckarklockan ringer klockan åtta varje morgon.
Gica Dimofte ligger och drar sig en stund. Han ber sin morgonbön innan han klär på sig, öppnar bildörren och kliver ut på parkeringsplatsen mitt i centrala Luleå.Den vinröda minivanen, årsmodell -95, köptes för 2 000 kronor och fungerar som bostad. Han flyttar bara bilen när han får böter, avhysningskrav eller blir trakasserad av fulla ungdomar.