background preloader

Dom, de, dem

Facebook Twitter

Patrik Hadenius: Språkkrönika: ”De” och ”dem” är snart dömda. Hans argument var att vi inte i onödan behöver göra det svårare för så många att kunna uttrycka sig enkelt och begripligt.

Patrik Hadenius: Språkkrönika: ”De” och ”dem” är snart dömda

Att upprätthålla skillnaden mellan de och dem känns som ett förlorat slag, menade Henrik Birkebo. Reaktionerna var många, upprörda och väntade. Språkets förflackning! Klart ungarna ska lära sig skillnaden mellan de och dem. En lärare som inte orkar undervisa om skillnaden mellan subjektsform och objektsform borde leta efter ett annat jobb, hette det. Elitist kan du vara själv! Docent: "Dumheter, klart man kan lära sig de och dem" Att skilja på ”de” och ”dem” handlade länge om att kunna hantera subjekts- respektive objekts­formen.

Docent: "Dumheter, klart man kan lära sig de och dem"

Detta är en text som jag aldrig trodde jag skulle skriva. Jobbar man som svensklärare på gymnasiet ingår det gärna i ens dna att vara nyfiken på språkliga nybildningar, och det kan väl knappast heller finnas en bättre miljö att vistas i ifall man vill spana in nya trender samt observera aktuella semantiska och pragmatiska glidningar i språket. På samma gång är man dock också en fanbärare åt den klassiska bild­ningen och de överenskomna språkliga konventionerna. Vi lär våra elever att talspråket på ”fejjan” är en sak, medan ett mer formellt skriftspråk är en annan sak. Talspråket har sina normer, medan skriftspråket har sina. Själv har jag hela tiden tänkt att det måste gå att lära barn och ungdomar hur de ska skriva. Språkliga reformer sker, som väl är, aldrig över natten. Men nu står vi alltså inför ytterligare en reform, vill jag mena – för reform måste det till.

Det vore en vinst att göra sig av med dem. Den uppblossade debatten om skriftspråkets de, dem och dom har fog för sig: talspråket har förändrats så mycket att en reform vore rimlig.

Det vore en vinst att göra sig av med dem

Frågan är bara hur den ska se ut: dom eller de som enda form? På denna tidnings debattsida den 22 oktober argumenterade gymnasieläraren Henrik Birkebo för att de och dem i skriftspråket skulle ersättas av dom ”från och med januari 2017”. Uppmärksamheten har med all rätt blivit stor. Ärendet är angeläget. Det var lättare förr. Fram till andra världskriget var detta normalt talspråk i hela södra Sverige. Dagens 55-åringar kan ha hört åtminstone mormor eller farmor säga ”Di vill inte se dom”. Svenska språknämnden frågade 1976 landets svensklärare om besvärligaste språkriktighets­frågor i undervisningen. Även Svenska Dagbladets läsare har svårigheter. Krav på förenklat pronomensystem är ingen ­nyhet. Wellanders mycket försiktiga rekommendation överensstämde med förändringar i bruket. Den regeln finns inte än, men nog behövs en ­reform. De, dem eller dom – Malte Persson reder ut begreppen. Förslaget att ersätta "de" och "dem" med "dom" vållar starka känslor.

De, dem eller dom – Malte Persson reder ut begreppen

Malte Persson tycker inte att vi ska ge upp så lätt om de svenska skolbarnens grammatikförmåga. En debatt om huruvida ”de” och ”dem” bör ersättas med ”dom” pågår i framför allt Svenska Dagbladet.Den har viss likhet med andra liknande debatter: en förment progressiv åsikt uttrycks (varför tvinga barn att lära sig matte när det finns miniräknare?) Varefter denna åsikt bemöts med såväl förnuftiga invändningar som konservativa ryggmärgsreaktioner. Ja ... Vi som älska ett rikt språk med många skilda stilnivåer äro självfallet emot stolligheter av detta slag, och för min del finge man gärna även återinföra pluralformer, konjuktiv och satskommatering. Å andra sidan är historien inte direkt på någon annan sida heller.

LÄS MER: Läslust kan bryta klassmönster, skriver Daniel Sjölin Läsning hjälper Så låt dem göra det i fred, utan att förvandla deskriptiv acceptans till brådstörtade preskriptiva reformer. Språket förändras ständigt och bruket vinner över normen. Min kollega Henrik Birkebo i Trollhättan har skrivit en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet, Nu är det dags att slopa de och dem, som föreslår en språkreform av skriftspråksformerna de och dem.

Språket förändras ständigt och bruket vinner över normen

Reaktionerna på artikeln vittnar om olika bevekelsegrunder och möjligen olika syn på hur språk utvecklas. Jag ser två huvudfrågor som delvis blandas samman:Hur förändras språk? Vilken är skolans roll? Hur förändras språk? Vi som undervisar i svenska är ganska överens om hur språkförändring går till, eftersom det är något vi undervisar om, åtminstone i högre årskurser. Nu befinner vi oss i en situation, där i stort sett alla infödda svenskar i Sverige uttalar de och dem som dom. För tre år sedan, i oktober 2013, intervjuades Per Ledin, professor i svenska vid Örebro universitet i Språket i P1 om de och dem. Vilken är skolans roll? UR Samtiden - Svenskan globaliserad - och mer intim: Globalare, digitalare och intimare svenska - UR Skola. När språkkänslan sviker oss – om valet mellan de, dem och dom och andra språkliga utmaningar 15 oktober 2013 kl 13:35 - Språket. Håna de inte för att dem skriver konstigt. Skriftspråket moget för att införa ”dom”

Lärare: ”Det är dags att vi slopar de och dem” Det finns en övertro på att vi kan göra världen bättre genom att rensa ut de onda orden ur språket, visar lingvisterna Lars Melin och Mikael Parkvall i ”Laddade ord”.

Lärare: ”Det är dags att vi slopar de och dem”

I försöket att punktera idén om språket som kung över tanken bortser de dock från benämnandets makt. Det sägs ibland att politisk kamp är en kamp om betydelsen hos ord. Ståndpunkter, politiska program, rentav hela världsbilder kapslas in i slagord som ”frihet”, ”feminism” och ”svenska värderingar”, och den som gifter samman en betydelse med en språklig form på ett effektivt sätt kan påverka andras bild av verkligheten. Det kan ske på olika sätt. Det finns visserligen ­exempel på språkliga nyskapelser, vanligare är att ord som redan används laddas med nya betydelser. ”Kann man Begriffe besetzen?” Om man skärskådar de allt vanligare verbala skärmytslingarna kring normer och identiteter är det svårt att blunda för språkbrukets framskjutna roll. I grunden är problematiken emellertid inte ny.