background preloader

Debattartiklar att bemöta

Facebook Twitter

De apatiska välfärdsbarnen - DN.Åsikt. Publicerad: 1 december, 2015 Den konstanta tillgången av digitala förströelser, som barn och ungdomar får tillgång till i unga år, måste diskuteras och tas hänsyn till när vi diskuterar den svenska skolans kris. Som rubriken lyder, syftet är inte att cyniskt raljera över de drabbade flyktingbarnen för en tid sedan. Inte heller att generalisera över alla våra unga människor i samhället. Som verksam gymnasielärare sedan tio år tillbaka har jag dock uppmärksammat förändringar över tid, och min valda rubrik ska på ett mer provokativt retoriskt sätt belysa en kognitiv tendens hos ungdomar av idag. Något som i allra högsta grad påverkar skolans verksamhet och ungdomars kunskapsutveckling. Sedan jag själv började som lärare har det som bekant hänt stora tekniska förändringar, framförallt den smarta telefonen och dess konstanta utbud av lättjefulla banaliteter.

Sluta trycka ner duktiga flickor. För inte så länge sedan var föräldrar stolta om deras barn var duktiga i skolan. Ja, det gällde om döttrar var duktiga i skolan också. Nu för tiden, när unga kvinnor är superduktiga och slår killarnas betyg med hästlängder, ja då är duktigheten ett problem. Högpresterande tjejer kallas ”prestationsprinsessor” i en uppmärksammad artikelserie i vår största morgontidning och experterna lägger pannorna i djupa veck Föräldrar, lärare, kuratorer och politiker oroar sig kollektivt och uppmanar prinsessorna att lugna ner sig. Men alltså, prestationsprinsessa – vad är det för ord? Allt det här luktar härskarteknik. En klapp på huvudet. Mycket riktigt finns det problem bland de unga kvinnorna i dag. Är inte hyllningar av dem, bekräftelse, trygghet och svängrum i en jämställd miljö bättre? För att vara duktig är inget fult. Problemet är inte ambition och prestation.

Är vi rädda för denna generation supertjejer? Vår bok ”Diagnos: Duktig. Jag skäms över hur ojämlik skolan blivit. De ser glada ut, studenterna som rusar ut från gymnasieskolorna med mössan på. Låt oss hoppas att de fortsätter vara det. Låt oss hoppas att de råkade gå på en skola som faktiskt kunde ge dem de kunskaper de behöver för att fortsätta vägen in i vuxenlivet.

Låt oss hoppas att de inte tillhör dem som råkat ut för betygsinflationen: som fått finfina betyg, men som tack vare vårt nuvarande skolsystem ingenting betyder. Betygen i vårt land har nämligen blivit ett slags lotteri. Det vi ser i dag är ett korrumperat skolsystem, och förlorarna är de unga. Lärare på högskolor och universitet berättar hur de i 20 år sett hur kunskaperna eroderar samtidigt som betygen går upp. Vi kan ifrågasätta PISA-undersökningar och hur de genomförs, vi kan säga ”på min sons/dotters skola funkar det” – men hur ska vi bortförklara att det som på 1990-talet var B-kurs i litteraturvetenskap i dag är en D-kurs? Vi vill gärna hitta bortförklaringar och goda exempel på att skolan fungerar. Ana Udovic. ”Varför är fotboll så mycket viktigare än datorspelande?” Missförstådd kultur. Den äldre generationen verkar inte vara särskilt intresserad av att ta reda på vad som pågår i datorspelens värld.

Att forskare, medier, experter och föräldrar hävdar att det rör sig om ett tidsslöseri, ett beroende eller en psykisk störning är att ogiltigförklara den kulturella utveckling som samhället genomgått. Medierna har ett ansvar att bedriva en nyanserad och rättvis debatt. TV4:s ensidiga skildring av problematiska datorspelsvanor är ett klassiskt mediedrev, skriver Daniel Kardefelt-Winther. TV 4 har sedan januari i år drivit en programserie om datorspelsberoende med ett flertal inlägg där ungdomar intervjuats om sina problematiska datorspelsvanor.

Ett klassiskt mediedrev med andra ord, men den här gången med två allvarliga konsekvenser: • För det första är målgruppen för debatten, de oroliga föräldrarna, relativt okunniga vad gäller både datorspel och datorspelsberoende vilket ökar genomslagskraften för budskapet. Föräldrarnas, naturligtvis. Elevinställningen ett skämt. Insändare. Alf B Svensson: Sluta försöka göra barn könsneutrala | Jämställdhet | Debattämnen. Att vi föräldrar vill att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hämmas av stereotypa könsroller om hur en kille eller tjej ska vara är inget nytt. Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott.

Så vi har inte lyckats särskilt bra. Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Men den strategin kommer inte att lyckas, för kön är inte bara en social konstruktion. En som haft modet att göra det är Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Våra studenter kan inte svenska - Debatt. Det har under senare tid framförts tvivel om kvaliteten på svensk humanistisk forskning, baserat på vår brist på synlighet i engelskspråkiga forskningssammanhang.

Vi och andra forskande historiker är mycket väl medvetna om att svenska humanister i högre grad måste publicera sig internationellt, och arbetar också med allt större framgång i den riktningen. Detta inlägg handlar emellertid inte om engelskans ställning inom historisk forskning. Den handlar om svenskans ställning i samband med vår andra stora uppgift som historiker: undervisning.

Under en följd av år har vi som undervisar vid universitetet noterat sjunkande förkunskaper hos studenterna som kommer till oss från gymnasiet. Våra iakttagelser stämmer tyvärr väl överens med PISA 2009 och andra mätningar av svenska elevers studieresultat. Svenska elevers läsförståelse har försämrats under 2000-talet. Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Alf B Svensson, psykolog: Sluta behandla era ungar som kungar | Familj | Debattämnen. Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa.­ Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer­ upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv. Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda­ dem för vuxenlivet.

Barn som får allt de vill ha utan­ att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som om deras­ behov är viktigare än alla­ andras blir ofta egocentriska.­ Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare,­ förskollärare och andra som betjänter. Varför ska de städa­ sitt rum? Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. ”Idol bidrar till dålig självkänsla hos unga” När barn och ungdomar tittar på programmet Idol på TV 4 är budskapet klart: ”Det är ok att förnedra och kränka andra människor.” Samtidigt som juryn får kränka barn och ungdomar utan någon närmare eftertanke mår barn och ungdomar i Sverige så dåligt av hur de behandlas att de till och med tar sina liv.

Som barn- och elevombud för likabehandling har jag fått i uppgift att försöka få skolorna att följa den nya lagen om förbud mot diskriminering och kränkningar i skolorna. Det budskap som lagen ger till barn och elever är att såväl barn som vuxna ska känna en respekt för varandra och att ingen ska behöva utsättas för kränkningar. Det handlar i grunden om att alla människor är lika mycket värda och att alla har rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. När Idoljuryn, bestående av vuxna, får förnedra barn på bästa sändningstid innebär det ett klartecken till barnen att göra på samma sätt mot varandra.

Det är ett arbete vi alla måste engagera oss i och ta ett ansvar för. Jakten på en idol. En kille avfärdas genom att Kishti Tomita låtsas somna, medan de andra två flinande uppmanar att fortsätt sjung! En annan kille, med dåligt uttal, får se Peter Svartling leka jurybödel med tändaren och finalbiljetten. En tjej får höra en obegripligt neurotisk Kishti vråla ”Se mig i ögonen!” Och en annan får ta emot ”Gå ut och lek med musen”! Jag har följt ”Idol” i några dagar. Och dragits med en växande obehagskänsla. ”Idol” är inte bara en sångtävling längre – den har blivit en skola för den totala gränslösheten, och orden integritet och respekt är helt utsuddade på tavlan. Jurytrojkan löser av varandra i fyndiga elakheter, och kamera­gänget missar inte ett ögonblick att vända ut och in på varje ung person som kan ”användas” så utlämnande som möjligt.

Vad händer med ungdomarna som inte är hårdhudade nog när kameran släckts? Visst, delar av ”Idol” är underhållande – och visst, kritik kan vara ärlig. Men, det finns grader. Man kan heller aldrig förutse en situation man aldrig varit i. . –? –? –? –? Vänsterfeminister får mig att se rött | Debatt. Utanför en matbutik i Uppsala träffade jag Amanda, en ung kvinna, som frågade mig om jag var feminist. - Vad menar du, svarade jag - och sedan följde ett långt samtal i vårsolen. Feminism borde handla om att få vara sig själv och skapa sig egen väg genom livet.

Men i Sverige har begreppet feminism kidnappats av Gudrun Schymans Feministiska initiativ, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det gör att många kvinnor inte känner sig bekväma med att vara en del av en ideologi som tvingar in oss i samma mall - och tänka rött. Det är synd - för alla krafter behövs. Jag berättade för Amanda om min vision för att kvinnor ska synas mer och för att främja jämställdheten.

Som ung eller ny kvinna i Sverige är det lätt att tro att det finns en form man måste följa för att vara en riktig feminist. . - Hitta din egen feminism som tillåter dig att vara annorlunda, rådde jag Amanda. Jag berättade för Amanda om min egen livsresa för att krossa glastaket och min kamp mot den svenska jantelagen. Elever som klagar mest är de som inte inser sina brister. För tre år sedan blev jag nedkallad till rektorn. En elev var missnöjd med sitt slutbetyg i svenska och krävde det högsta betyget på skalan.

Han hade knåpat ihop en "anmälan" mot mig, skriven med ett sådant generande naivt och bristfälligt språk, att dokumentet i sig hade fungerat som bevis för min oklanderliga bedömning. På det nationella provet, rättat av en annan lärare, hade eleven fått betyget godkänd. Han kände sig nu kränkt och orättvist behandlad. Om igen diskuteras nu möjligheten för elever att överklaga sina betyg. I demokratins namn borde detta också vara en självklarhet, då betygsättning de facto är myndighetsutövning. Min erfarenhet som lärare är, att det är hos de elever som opponerar sig mest, som den största diskrepansen mellan synen på den egna förmågan och de faktiska kunskaperna finns.

Det är nu heller inte så att vi har problem med att lärare sätter för låga betyg, i synnerhet inte på många friskolor där höga betyg verkar ses som en måttstock för kvalitet. Varför? Vänd inte ryggen mot rasisterna. "Inga rasister på våra gator" skanderas runtomkring i Sverige. Den rösten lär, tragiskt nog, höjas efter gårdagens EP-val. Intentionen är troligtvis god, men konsekvensen av agerandet blir så fel. Våra gator är ju symbolen för det gemensamma mötet. Mötet mellan människor som sällan eller aldrig möts. Om vi inte låter rasisterna vara på våra gator kommer de inte sluta att existera. Och där - bakom de egna väggarna - riskerar alltid våra fördomar och förutfattade meningar att frodas.

Ett annat exempel på när antirasismen vill väl, men gör fel, är nog med Sverigedemokraternas valaffischer. När antirasismen blir elitistisk, en klubb för inbördesbeundran och tävling i populism så kommer den aldrig nå syftet som eftersträvas. Om vi tar bort vänner på Facebook på grund av deras politiska tillhörighet kommer rasismen aldrig försvinna. Vi vill ta den enkla vägen - krossa rasisten - men aldrig lära känna människan bakom åsikterna och på så sätt kunna krossa rasismen. Christoffer Abrahamsson. Lärarna bör ta tillbaka sin roll. Det gällde att vara först in i datorsalen för att kunna ta den bästa datorn, alltså den dator där de är svårast för läraren att se vad man gör.Walter Berggren Enligt de debattartiklar som publiceras dagligen kommer jag som gymnasieelev och mina klasskamrater bli utkonkurrerade av genier från östasiatiska länder såsom Kina, Sydkorea och Japan på den globala marknaden.

Den utbildning vi får ligger på en betydligt lägre nivå än den tidigare generationer fick. Försvararna av det svenska skolsystemet har hävdat att vi trots allt är bra på kreativ problemlösning. Tyvärr visar den senaste Pisa-studien att vi inte ens är bra på det. Vi är helt enkelt inte smarta. Att det ser ut som det gör förvånar dock inte mig. Hela min högstadietid skulle kunna sammanfattas med en idé om självständigt lärande. Tyvärr fungerande detta inte alls i verkligheten. Ett annat problem med sådan typ av undervisning är att mycket tid lätt slösas bort. Gymnasieelev. Oro för invandring måste tas på allvar. Sverige har under några få årtionden haft en invandring som omskapat den demografiska strukturen på sätt som saknar motstycke i historien.Leo Kramár Fenomenet är inte specifikt för Sverige. I hela Europa finns i dag politiska partier som bygger sina framgångar på invandringsmotstånd, framför allt på motstånd mot invandringen från ickeeuropeiska länder.

Utvecklingen är oroande, den debatteras flitigt, men man ställer sällan frågan varför. Varför tänker var tionde svensk rösta på Sverigedemokraterna? En färsk opinionsundersökning visar att ytterligare tio procent, sammanlagt alltså tjugo procent av de tillfrågade, anser att Sverigedemokraterna har den bästa invandringspolitiken. Det är uppenbart att det är SD:s kritik av invandringen som drar och att denna kritik är mer utbredd än vad SD:s opinionssiffror antyder. Forskningen om extremnationalistiska, fascistiska och nazistiska rörelsers framväxt under mellankrigstiden har flera förklaringsteorier. Fel att släppa nolltolerans mot klotter. Ska vi skapa en trevlig, välkomnande stad som är trivsam och trygg för alla så ska vi hålla fast vid nolltoleransen mot klotter och skadegörelse.Caroline Szyber och Erik Slottner Det höjs alltfler röster i politiken för en mer liberal syn på klotter.

Nu senast gick Centerpartiet i Stockholm ut och tog ställning för så kallad gatukonst. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avskaffa nolltoleransen mot klotter och Socialdemokraterna anser att den bör omprövas. Vi kristdemokrater anser att detta är en högst olyckligt utveckling. Klotter förfular vår gemensamma stadsmiljö, sprayfärgen förstör hållbarheten i betongen i våra byggnader och saneringen kostar stora summor pengar som skulle kunna användas till äldreomsorg, kollektivtrafik, skola och sjukvård. Socialstyrelsen har nyligen publicerat en studie som visar ett tydligt samband mellan klotter och annan social problematik. Nolltolerans mot klotter kan hjälpa oss att fånga upp unga på väg in i såväl drogberoende som livsstilskriminalitet. En kravlös barndom ger sömnlösa tonår | Debatt. Hjälp unga hantera sina uppkopplade liv. För mycket tid på spel och för lite tid på läxor | Skola | Debattämnen.

"Det är tydligt att Isak Skogstad inte lyssnat på föreläsningarna" Lärarstudent: "Elevdatorer stör undervisningen"