Hur snabbt – eller långsamt – går språkförändringar? Många språkförändringar tar lång tid och språkbrukarna märker kanske inte själva om de är mitt inne i en språklig förändringsprocess.
Ofta börjar en språklig förändring väldigt långsamt. När den språkliga nyheten använts ett tag kanske den börjar spridas och användas av fler och fler språkbrukare i fler och fler situationer, och då kan förändringen ta ett stort kliv framåt. Innan den språkliga nyheten har tagit över och det äldre alternativet helt har slutat att användas kan det dock gå lång tid igen. Gamla språkdrag lever kvar Det är också ganska vanligt att äldre uttryckssätt inte försvinner helt utan lämnar vissa spår.
Till salu – genitivi högan sky – ackusativi vår ägo – dativ I vissa svenska dialekter har dativböjningen levt kvar längre, framförallt i delar av Dalarna, Härjedalen och Jämtland och även i vissa delar av Västerbotten. Häftig, fet och sjuk Mindre genomgripande och snabbare språkförändringar sker exempelvis när existerande ord får nya betydelser och nya användningsområden. Så ser framtidens språk ut. Inte sedan 1906 har Sverige genomdrivit en stavningsreform. ”Stafningsukasen”, som den kallades, innebar att man förenklade stavningen av bokstäverna ”v” och ”t” i det svenska språket och därmed var den så kallade ”gammalstavningen” på väg bort.
Någon snarlik reform har vi inte att vänta inom någon nära framtid, tror Susanna Karlsson, språkvetare på Språkrådet. – Nej, vi fokuserar på andra typer av reformer i dag. Till exempel arbetar vi med hur man ska skriva på textnivå snarare än stavningsnivå. Alltså att man lär ut hur man skriver tydliga texter som är lätta att ta till sig, säger Susanna Karlsson. Men en fråga som möjligen skulle kunna leda till en större förändring, säger hon, är den om man borde byta ut subjektet ”de” och objektet ”dem” mot ett gemensamt ”dom”. – Det är väl den enda frågan som man på riktigt diskuterar. Ingen närstående omvälvande reform. . – Och det är ”hen”. Allt annat än unikt är de förvärvade lånorden, som utgör en stor del av det svenska språket. I framtiden? Mammas f*tta. När jag anlände till Kina hösten 1973 hade den stora kulturrevolutionära ordutrensningen redan ägt rum.
Den enda återstående ordboken – Xinhua zidian, oumbärlig och därför inte möjlig att dra in – hade skattats på sina värsta (= bästa) skällsord och kötteder. Bland mycket annat var alla könsord försvunna. Plötsligt var den tidens häftigaste dagissvordom ”mammas fitta!” Lexikografiskt osynlig. Precis som diao, kuk, inte ens i sin eufemistiska fjäderdräkt niao längre förekom i tryck. Knulla, cao, undviks fortfarande ofta i många populära lexikon, men har ofta en varningstext. Den kinesiska rumpan har däremot fortlöpande funnits kvar i många av sina anständiga och talspråkliga varianter: tun, pigu, pigudanr, ding, kao och allt vad som går att förbinda med denna ädla kroppsdel: fjärtar och fekalier. Medan somliga ord kan vara ”starkt nedsättande”, som ”fnask” och ”luder”, kan andra fås att passera något slags neutralt steriliseringsfilter.
Låt mig ge två exempel. 1. 2. Svenska språket spås framtid i reservat. Ordet språkvård är inte äldre än 1940-talet.
Men företeelsen är gammal. Ambitionen att vårda det svenska språket har funnits sedan 1500-talet, och en diskussion om stavning och böjning kom i gång i slutet av 1600-talet. Sedan har det fortsatt, med Svenska Akademien, professorer, folkskollärare, Svenska språknämnden och på senare tid också språkkonsulter och statliga utredningar inblandade i omsorgen om det svenska språket. Orden för verksamheten har växlat. På 1600-talet talade man med tydligt normerande ord om att språket skulle "ryktas" och "hyfsas". På 1600-talet gällde det att över huvud taget hävda svenskan mot andra språk. Språkvården bestod under den processen i standardisering. 1700-talets språkvård hade gällt det skrivna språket. Vägledande i språkvårdsarbetet blev under 1900-talet i allmänhet principen om ändamålsenlighet, formulerad av Adolf Noreen: den språkform var bäst som förenade tydlighet med största möjliga enkelhet.
Vi är inte där än. Språkforum 2013: Nyord - vilka överlever? Språkforum 2013: Svenska språket i dag - men i morgon?