Dystre dystopier – en skildring av virkeligheten? | Barnebokkritikk.no De siste årene har det blitt gitt ut stadig flere dystopiske romaner. Nesten 20% av ungdomsromanene som blir gitt ut på norsk våren 2014 er dystopier, og nærmere en tredjedel av alle romanene kan klassifiseres som science fiction.(1) På samme måte som bøkene om Harry Potter banet vei for fantasy og Twilight-serien for urban fantasy, har Dødslekene av Suzanne Collins banet vei for dystopiene. Bølgen har vært på vei en stund, og nå er den over oss med full kraft, i noen tilfeller bokstavelig som den totale oversvømmelsen i Kloden under vann av Ida-Marie Rendtorrf. Den amerikanske Young Adult (YA)-trenden er sakte på vei inn også her i Norden; ungdomslitteratur som i stadig større grad leses også av voksne. Det er ofte spenningsdrevne bøker, med allmenngyldige problemstillinger som flere enn tenåringer kan kjenne seg igjen i. Dødslekene var den enkelttittelen som på mange måter banet vei for dystopisjangeren i ungdomslitteraturen. Alle dør Strengt samfunn Spillet Projisering Tenke selv Fotnoter:
Klassikerna som varnade för vår samtid Ända sedan antiken har man drömt om ett idealsamhälle präglat av ordning och trygghet. I modern tid har dessa utopier dock snarast framstått som dystopiska, i takt med att massövervakningen gjort att vi alltmer närmat oss ett sådant samhälle. Sedan Edward Snowden började berätta om den hemliga amerikanska övervakningsapparaten har nya avslöjanden följt slag i slag. I medier varnas för övervakningen som ett hot mot människors integritet. Statlig kontroll, utövad genom övervakning, tillhör totalitära samhällens mest karaktäristiska och skrämmande drag. Drömmen om ett idealsamhälle liksom fantasier om tidigare, avlägsna eller framtida samhällen har från äldsta tid lämnat avtryck i skönlitteraturen. Lyckliga öars idealstater förekommer ymnigt i världslitteraturen, som Platons Atlantis (i ”Timaios” och ”Kritias”, 300-talet f Kr), Tomasso Campanellas ”Solstaten” (1620) och Francis Bacons ”Det nya Atlantis” (1627). Upplevelserna resulterade mer än ett decennium senare i dystopin ”Kallocain”.
Hanna Fahl: I den nya vågen av dystopisk litteratur frodas framtidstron och kampviljan Här kommer ett stycke fakta som möjligen kan verka lite deprimerande vid första anblick: just nu läser vi mer dystopisk litteratur än vi gjort sedan kalla kriget. Enligt sajten Goodreads inföll de tidigare stora dystopitopparna i litteraturen för drygt sextio år sedan, och dessförinnan runt andra världskriget, i tider av extremt samhällstumult och oro. Och nu läser vi dem igen. Framför allt gör ungdomar det. Utgivningen av dystopiska romansviter för unga vuxna har eskalerat, och visst, vi kan beskylla/tacka Suzanne Collins ”Hungerspelen” för att ha banat väg för det breda genomslaget, men inte bara. Trenden började redan för tio år sedan, ungefär samtidigt som planen flög in i World Trade Center och terrorism började bli ett vanligt förekommande ord i dagligt tal, ungefär samtidigt som klimatfrågan sipprade ned i vardagslivet. Men det finns bra ny tonårsdystopi också, som lyckas ta den slitna grundstoryn och vrida den några grader åt ena eller andra hållet.
När det saknas kapitelrubriker… Jag gillar när författare INTE har rubricerat sina kapitel. Det lämnar nämligen möjligheten för eleverna att hitta på passande, häftiga, tänkvärda eller poetiska namn till varje kapitel. För att kunna rubricera ett kapitel måste eleven ta hänsyn till en rad saker i texten, både vad gäller innehåll och språk, men även vad som ligger dolt i texten. I exemplet nedan ska eleverna rubricera tre kapitel ur Torsdagsbarn och förklara hur de har tänkt kring sin rubriksättning. Eleverna får läsa varandras och vi lyfter elevernas tankar i helklass. Kapitel 1: Vilken helvetisk dag! Ibland är det de enkla uppgifterna som fungerar bäst. *Den observante ser att vi förväxlat numren på kapitlen… fort gjort när det saknas både rubriker och nummer på kapitlen! Därför är vi så besatta av att se världen gå under | ETC När såg du civilisationen gå under senast? Sannolikheten att det var nyligen är ganska stor. För tillfället badar hela vår kultur i radioaktiva moln efter kärnvapensprängningar och zombievirus. Såväl böcker, som tv-serier, filmer och dataspel är upptagna med det som vi kallar ”postapokalyps”. Här finns Suzanne Collins ”Hungerspelen” och Dimitri Gluchovskijs ”Metro 2033”, tv-serier som ”The Walking Dead” och ”Into the Badlands”, tv-spel som ”Fallout” och ”Horizon. Till och med om du föredrar komedier framför action och skräck finns en variant av genren för dig, så kallad ApocaLOL med titlar som ”Shaun of the Dead” och ”The Last Man on Earth”. Gillar du det vi gör? Kärnvapenhotet influerar Som kritiker är det ofta vanskligt att ägna sig åt att trendspana i samtidskulturen. Men den postapokalyptiska trenden är väl belagd. Det var också i dessa verk som genrens grunddrag utkristalliserades, i form av zombies, sinande naturresurser och ruinlandskap. Kan te sig makabert
Bokens karaktärer twittrar Det är roligt att klura ut uppgifter där eleverna får ”tänka utanför boxen” och om läraren tycker det är kul smittar det ofta av sig. Den här typen av uppgift är enkel att genomföra och ger förhållandevis mycket. Det är också en uppgiftsform där eleven kan utmana sig själv på sin nivå, utan att det för den skull krävs ytterligare instruktioner. Eleven tar del av kompisarnas texter (i en gemensam Padlet) och inspireras till att förändra och förbättra sin egen korta text. Ett extra plus – att föreställa sig saker som inte går stimulerar elevernas fantasi och kreativitet. I första kapitlet av Torsdagsbarn drunkar nästan fyraåriga pojken Tin samtidigt som mamman ska föda barn nr fem i ordningen. …. twittrar om upplevelsen! Eleverna måste fundera på hur karaktären är, i vilket tillstånd den befinner sig i och hur det kommer till uttryck i en kort text. Hektiskt dag #4barnspappa #lifeKan knappt andas! dog nestan #Hej Vattnet var kallt.
Perfekt helvete - Sydsvenskan Margaret Atwoods dystopiska trilogi är en varning att ta på fullt allvar, skriver Rakel Chukri. Vid midnatt är det åter dags, det gamla året lägger sig att dö. När raketerna tänder nyårsnatten infinner det sig oftast en fantastisk känsla: allt känns möjligt. Då lovar människor över hela världen att de ska göra om, göra bättre. Nyårslöften uttalas högt och lågt. De som väljer att slå på teven kommer återigen höra Tennysons dikt som utlovar storverk: Andarna kommer ”befrias ur själviskhetens sammansnörda band” och ”lögnens makt” lämnar världens gränser. Mörkrets skuggor ska skingras av det nya. Hur sekulär människan än blir kommer behovet av att ritualisera själva omstarten alltid att vara stort. Ser man till konsten har många valt att peka ut de centrala lärdomarna genom att skapa mörka dystopier. Under 2013 har vi fått vår beskärda del av dystopiska visioner. Den dystopi som varit mest aktuell i år har dock över sextio år på nacken. De dystopiska verken har givetvis flera funktioner.
untitled I väntan på en frälsare - OBS Ni minns väl HAL? Skeppsdatorn i filmen 2001, Stanley Kubricks ikoniska rymdfilm från slutet av sextiotalet. Skeppsdatorn som på grund av tvetydiga instruktioner drabbades av något som närmast kan liknas vid ett nervsammanbrott och började ta livet av besättningen ombord på rymdskeppet Discovery. Sällan har väl samspelet mellan människa och teknik gestaltats på samma gastkramande sätt. 2001 är en psykologisk thriller med tekniken - maskinen - som psykotisk mördare. Stanley Kubrick skrev manuset till filmen tillsammans med den legendariske science fiction-författaren Arthur C. Ett drygt decennium senare, 1982, gick en lika ikonisk framtidskildring upp på biograferna i USA. Temat var egentligen detsamma som i 2001 - artificiell intelligens, maskiner som får liv och känslor, den allt oklarare gränsen mellan människa och teknik - men stämningen var en annan. Frågan är om någon annan genre är så genuint politisk som science fiction? I Bladerunner är det kärleken som är drömmen.
Litteraturen lika farlig som livet självt I veckan kommer resultaten från den senaste Pisa-undersökningen, som bland annat mäter elevernas läsförståelse. Den stora utmaningen handlar idag inte om läskunnighet i traditionell mening, utan om att på ett intelligent och kreativt sätt hantera det dagliga bombardemanget av olika sorters text. Läsning går så snabbt och automatiskt att vi inte förstår vad vi gör. Det har vi aldrig gjort, men nu för tiden är mytbildningen större än någonsin. Skrift uppfanns för att hantera informationsmängder som är för stora för det mänskliga minnet, som lagerstatus och bokföring. Men idag finns i den svenska folktron två sorters skribenter, Tintin och Strindberg, det vill säga den djärve journalisten som far världen runt och fyller tidningen med rafflande innehåll respektive geniet som sitter ensam i sitt torn och skapar texter med odödlig lyskraft. I Sverige är läskunnigheten så hög den kan bli om man nöjer sig med Unescos klassiska tumregel: att kunna läsa en kort och enkel vardaglig text.
Om läsundervisning på gymnasiet och om att introducera en roman | Strategier ... Ett av mina mål för 2015 är att fortsätta verka för god läskompetens hos eleverna, samt synliggöra olika sätt att arbeta med aktiv läsundervisning. Eftersom läskompetens inte är en färdighet som man blir “klar” med vid en viss ålder eller en viss nivå, kan jag som lärare på gymnasiet inte luta mig tillbaka och tänka att eleverna är klara med detta när de kommer från grundskolan, utan jag bör försöka fortsätta med ett systematiskt arbete för att utveckla läsningen så att eleverna är mogna för universitet och yrkesliv när de tar studenten. Här i bloggen skriver jag en del om hur jag arbetar med läsning av faktatext och akademisk text, men i detta inlägg tänkte jag berätta om hur jag tänker kring läsundervisning i skönlitteratur, samt delge hur jag introducerade romanen Kallocain i min ekonomitrea i början av den här terminen. Aktiviteter före läsningen – att få eleverna nyfikna och skapa förförståelse Klassen delades in i par och jag kastade dem rakt in i följande diskussionsövning: Åsa
Ställ en fråga och välj en mening För att eleverna ska ges utrymme att tänka fritt brukar jag lägga in två enkla övningar som är snarlika varandra. Att ”tänka fritt” kan för en del elever vara svårt och ofta blir det inga tankar alls. Upplägget nedan ger det stöd som eleverna behöver utan att för den skull begränsa. Tillvägagångssättet är detsamma för båda aktiviteterna. Jag brukar alltid inleda med att visa hur jag gör genom att lyfta några exempel ur förgående kapitel. Efter läsningen väljer eleven en del ur texten, tänker, formulerar kommentarer eller frågor i huvudet.I mindre grupper (3-4 elever) presenterar eleven sin valda text, kommentarer och frågor. Ställ en fråga Stanna vid ett tillfälle i boken där en person gör, säger eller tänker något. Välj en mening Välj en mening ur texten som väcker dina tankar. ”Nils som brukar säga tre ord i kvarten ungefär, och nu babblar han plötsligt en hel massa på en gång”. Varför gör han det? ”Känns det annorlunda? Är det bara hon som har fått känslor?
Dystopisk mininovell – en lektionsidé Mina åttor har precis läst ut Fahrenheit 451. Vi har diskuterat både text och innehåll ingående med många intressanta infallsvinklar. Dystopin är en genré som många känner väl till tack vare moderna succéer som Hungergames och Divergent. Handlingen ska utspela sig under kort tidFå karaktärerSlutet ska ”ringa efter” novellens slutLägg mycket tid på rubriken (skriv den sist) Ramen är given och en enkel bild (gjord i Canva) får fungera som inspiration. De kommer tillbaka igen, för tredje gången den här månaden.