Berättarperspektiv. Vem för berättelsen framåt? Det avgörs av ”berättarperspektivet”. Det finns tre olika berättarperspektiv. Jag = Förstapersonperspektiv Här skrivs det som att författaren tar rollen som huvudperson: ”Jag gick över gatan ...”. Det är en berättarform som är bra om man vill beskriva vad huvudpersonen känner eller funderar över. Han eller hon = Tredjepersonperspektiv Här beskriver man en person. ”Han gick över gatan ...”.
Allvetande berättare Som allvetande berättare kan man beskriva allt utan att vara del av berättelsen. Det här sättet att skriva är rätt tråkigt eftersom precis allt kan avslöjas för läsaren när som helst i berättelsen, men det är ett vanligt sätt att skriva sagor för barn på. Källor Bildkällor Öga: www.angeladriver.com/images/eyes_01.png Konstiga människor www.weregoodforyou.com/Goofy%20guy%20&%20girl.jpg Gud www.bubblews.com/assets/images/news/429483249_1374849757.jpg. Berättarteknik, del 3: Tempus och perspektiv (med infografik) När du börjar skriva måste du göra ett aktivt val: Vem berättar? För vem? På vilket sätt? Hur mycket distans har berättaren till det som sker/har skett? Finns det några begränsningar för det som berättaren vet?
Du kan använda både tempus och perspektiv för att påverka hur läsaren upplever berättelsen. Tempus Man brukar säga att när man läser en roman får man läsa om något som redan har hänt, även om det utspelas här och nu. ”Lotten skulle senare tänka tillbaka på denna händelse och inse att det nog var bra det som skedde.” Nutid används ofta för att skapa nerv och närvaro, men om du vill berätta om tidigare erfarenheter blir du ofta tvungen att använda längre flashbacks som riskerar att få läsaren att tappa den där närvarokänslan som du vill få fram genom att just använda nutid.
Titta på din synopsis, gå igenom karaktärerna och deras utveckling, fundera på vad du vill säga och på vilket sätt bokens tempus kan förstärka allt detta. Perspektiv ”De knuffades och skrek. YouTube.