”Fakta tycks inte bekräfta vad tron säger” Teologer och företrädare för religiösa samfund har replikerat på min artikel.
Men de tycks inte vara intresserade av att föra en vetenskapligt grundad diskussion om att samhällen med mera religiösa människor tycks leverera en sämre samhällelig etik, skriver professor Bo Rothstein. De fyra teologer som replikerat min artikel hävdar att jag påstått att omfattande religionsutövning skulle vara orsaken till hög korruption och låg tillit till andra människor. Något sådant påstående finns över huvud taget inte i min artikel. Det är, som jag visar med direkta citat, istället de religiösa samfunden som hävdar att det finns ett orsaksförhållande så att om fler människor utövar religion så skulle detta leda till att vi får ett samhälle med högre etik och moral.
Vad jag visar är att något sådant samband inte går att finna i det mest omfattande datamaterial som i dag står forskningens till buds. Ärkebiskop Jackelén hävdar att svenska kyrkan varit en drivande kraft bakom jämställdheten i Sverige. ”Religioner ger ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen” Bo Rothstein argumenterar för att religionen ska vara en del av den privata sfären.
Som företrädare för religioner i Sverige menar vi att religioner är kollektiva till sin karaktär och att de ger ett positivt bidrag till utvecklingen av vårt mångkulturella samhälle, skriver ledamöter i Sveriges interreligiösa råd. I söndagens DN argumenterar professor Bo Rothstein för att religion inte bidrar till ett bättre samhälle och bör förpassas till det privatas sfär. Men eftersom religioner är kollektiva i sin karaktär kan religiös utövning inte vara enbart en privatsak. I själva verket ifrågasätter och utmanar religionerna den individualism som är en tydlig samhällstrend i dagens Sverige och som i många studier har visat sig vara en bidragande orsak till depression och samhällsklyftor. Religiös övertygelse har sociala, politiska och andliga dimensioner och får konsekvenser därefter. I svensk kontext har religionen haft stor betydelse för den sociala och demokratiska utvecklingen av samhället.
”Rothstein speglar bara individuell religiositet” REPLIK.
Ska det ledas i bevis att religionens inblandning i politiken generellt saknar positiva effekter så krävs andra argument och andra data, skriver Marcus Agnafors. Ska det ledas i bevis att religionens inblandning i politiken generellt saknar positiva effekter så krävs andra argument och andra data, skriver Marcus Agnafors. Bo Rothstein frågar sig om vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar religion.
Hans svar är att utbredd religiositet i allmänhet inte leder till mer moraliska och mer välmående samhällen, eftersom religiösa länder har mer korruption och dess befolkning mindre tillit till varandra. Rothsteins resonemang är problematiskt. Att avskriva tesen om den världsförbättrande religionen med hänvisning till förekomst av korruption och tillit innebär också att man förlitar sig på ganska fattiga mått. Marcus Agnafors, doktor i praktisk filosofi Dela med dina vänner. ”Rothsteins kritik är obalanserad”
REPLIK.
Det är meningslöst att kritisera religion i allmänhet, skriver Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen. Det är meningslöst att kritisera religion i allmänhet, skriver Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen. Det är viktigt med distinktioner. Så brukar statsvetare och politiska kommentatorer resonera när det gäller politiska partier och ideologier. Men när det är religion som ska analyseras då verkar det vara legitimt att sätta kategorierna på undantag. Det finns flera problem med Rothsteins religionskritik. ”Rothstein förväxlar orsak och verkan” Replik.
Bo Rothstein antyder att det är på grund av minskad religiositet som samhällen blir moraliska och människor litar mer på varandra. Men religionsvetenskaplig forskningen stöder i stället det omvända orsakssambandet: ett välfungerande samhälle leder till ökad religiös likgiltighet, skriver Jonas Svensson, religionsvetare. Bo Rothstein antyder att det är på grund av minskad religiositet som samhällen blir moraliska och människor litar mer på varandra. Men religionsvetenskaplig forskningen stöder i stället det omvända orsakssambandet: ett välfungerande samhälle leder till ökad religiös likgiltighet, skriver Jonas Svensson, religionsvetare. ”Farligt utse religionen till syndabock” Myter är kraftfulla saker.
De ger mening och hjälper oss att tolka våra liv och vår omgivning. Fråga vilken präst, imam eller rabbin som helst. Eller fråga Bo Rothstein, vars text på DN Debatt är mytologi utklädd till fakta, skriver teologen Joel Halldorf. ”Ateistiska regimer världshistoriens värsta massmördare” Bo Rothstein menar att forskning visar att mer religiös tro och aktivitet i ett land leder till att folk litar mindre på varandra och korruptionen ökar.
Men det är svårt att definiera religion som förklaringsvariabel när den hänger ihop med rad andra samhällsfaktorer, och när religioner skiljer sig så kraftigt åt, skriver Stefan Swärd, pastor och statsvetare. Sambandet mellan religion och samhälle har väckt intresse i alla tider: av forskare, religiöst aktiva och troende politiker. Den berömde sociologen Max Weber hävdade redan för över 100 år sedan att protestantismen var en viktig förklaring till ekonomiskt välstånd i de länder som snabbast anammade industrialiseringen.
Protestantismen skapade en etik som främjade arbete och skötsamhet vilket gynnade samhällets ekonomi hävdade Weber. ”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle” Statistiken ger svar.
Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår? Tack vare nya omfattande data kan vi i dag besvara frågan – och svaret är nej. Människor i religiösa länder litar mindre på varandra, och korruptionen är högre, skriver Bo Rothstein. En av de mest överraskande förändringarna både i Sverige och globalt är religionens stärkta ställning i politiken. Jämför vi läget nu med vad som gällde runt 1990 så är förändringarna stora. De stora världsreligionerna hävdar ofta att de bidrar till skapa en god, ansvarsfull och medmänsklig etik i samhället. En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser.