background preloader

Sexolekt

Facebook Twitter

Mannens starka tystnad. Som barn hörde jag det sägas otaliga gånger. »Han pratar senare.« Även om jag inte minns det måste han väl ha sagt något, farfar.

Mannens starka tystnad

Någon gång åtminstone. Men det var liksom inget av riktigt värde eller djup som dröjde sig kvar i minnet. Att han pratar senare var vad de andra vuxna sa för att förklara eller kanske var det snarare för att ursäkta honom inför varandra och oss barn. Underförstått att han pratar när de är själva, han och min extrafarmor. I övrigt var det hon som pratade. »Den starka tysta allvarliga mannen, en återkommande succé inom politiken Kanske var det för farfar som för många andra män, att djupare vänskapsrelationer lyste med sin frånvaro.

Ofta beskrivs typisk manlighet lite förenklat som att vara överordnad, handlingskraftig och aktiv. Är då språk ett område där »kvinnlighet« faktiskt är överordnad »manlighet«? »En mans starkaste språk, förutom det fysiska våldet – kanske är det tystnaden? Farfars son, min pappa, var ännu mera frånvarande och tyst. Trevlig läsning! Då svor vi lika diaboliskt - män som kvinnor. ”På franska kan till och med en dam säga diable.”

Då svor vi lika diaboliskt - män som kvinnor

Så står det under uppslagsordet svärja i Nordisk familjebok från 1918. Det är artikelförfattarens sätt att upplysa om att svärande vid djävulen (diable betyder ’djävul’ på franska) är något mycket oskyldigt i vissa språk. Mycket oskyldigare än svenskans fan och djävlar. Samtidigt avslöjar formuleringen i den snart sekelgamla uppslagsboken att de normer som gällde damers svärande i början av 1900-talet självklart skilde sig från normerna för andra språkbrukare. Med damer avsågs sannolikt vid denna tid bildade kvinnor, i kontrast till såväl män som fruntimmer ur lägre sociala skikt.

Att en dam minsann inte kunde dra till med vilken köttig ed som helst framgår också av en fotnot i en uppsats från 1901 av språkforskaren Åke W:son Munthe. Brokabulär. Det våras för den manliga vänskapen.

Brokabulär

Det handlar om själsliga brorsor, som på engelska kallas bros. Detta ord förekommer numera i alla möjliga konstellationer: bromance-filmer är på uppgång, tv-serierna är fyllda av manliga radarpar och internet svämmar över av bloggar för, om och av bros. Uttryck som brocation, brommunity och bro code har blivit en del av en den amerikanska – och till viss mån den svenska – vokabulären. Men ordet bro är inte nytt, enligt Katherine Connor Martin. Hon är lexikograf och chef US dictionaries, den amerikanska upplagan av ordboken Oxford English dictionary, OED. . – Redan 1637 skrev John Evelyn i sin dagbok hur han lämnade Oxford och följde med sin ”eldest bro” ut på landet, säger hon.

Eldest bro kan här ungefär översättas med ’äldsta brorsan’, och avser en biologisk bror – brother. I många språk använde man tidigt släktskapstermer också utanför familjen. Bro användes på 1600-talet också som titel för munkar, motsvarande det svenska broder. Orden som visar vägen till våld. Vartän man kommer i världen finns starka, levande ordspråk.

Orden som visar vägen till våld

När ordspråk behandlar relationen mellan kvinna och man, speglar de alltid den rådande synen på könen. Eller åtminstone den som gällde när ordspråket präglades. – De allra flesta ordspråk jag har studerat bekräftar manlig överordning, säger Daniel Andersson, forskare i nordiska språk vid Umeå universitet. Hans avhandling Fega pojkar pussar aldrig vackra flickor handlar om könsrelaterade ordspråk från norra Sveriges jordbruksmiljö under 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet.

Materialet har han hittat i de svenska dialekt- och folkminnesarkiven. – Själv är jag född i Kiruna och uppvuxen i Piteå. Det är inte bara i norrländska jordbrukstrakter som ordspråken signalerar att mannen är överordnad kvinnan. . – Samtliga studier jag har gått igenom har ett gemensamt drag, säger Daniel Andersson. Toresson: Partipennan. Trots sin anonyma yrkesroll är passionen för samhällsfrågor och partipolitik inget Anneli Toresson döljer. - Jag trivs i politikens centrum och det egna engagemanget är viktigt för skrivandet.

Toresson: Partipennan

Man kan inte sätta talskrivaren i en skrubb, säger hon med ett leende. Intresset för politik väcktes tidigt och gick från medlemskap i ungdomsförbundet SSU till kommunpolitik och vidare in i partiets innersta krets 1993. Efter att ha arbetat med brevsvar och kommunikation på statsrådsberedningen började hon skriva tal åt förra statsministern Göran Persson 1997. Vissa undrade hur hon som kvinna kunde skriva tal åt en man. - Men det finns inte ett manligt eller kvinnligt politiskt språk utan det handlar om hur personen relaterar till olika erfarenheter, att man delar grundläggande värderingar och ser på politik på samma sätt. När Göran Persson avgick efter valförlusten 2006 tog Mona Sahlin över ordförandeskapet och Anneli Toresson blev hennes talskrivare. Svenska B. "När jag är öppenhjärtig skvallrar du.

Svenska B

När jag argumenterar grälar du. När jag blir ursinnig blir du hysterisk. " ur Göran Palms dikt "Mannen har ordet" Diktutdraget ovan illustrerar på ett mycket ironiskt och elakt sätt språkskillnader mellan könen och framförallt hur man kan missuppfatta varandra på grund av språket. Även om språkskillnader kanske främst är individuella, finns det många teorier om manligt och kvinnligt språk. Mats Eklundh skriver till exempel i en artikel i UPC-bladet (se länk nedan) att "det kvinnliga språkbruket kännetecknas av: snabbt tempo, få tvekljud och pauser, okomplicerat, konkret, personinriktat" och vidare att kvinnor gärna gör "utvidgningar till andra områden" talar "relationsinriktat, talspråkligt, låter osäkra genom att fråga" och är subjektiva, vaga och försiktiga i sitt sätt att prata.