Om att utveckla elevers språk och skrivande i kursen Svenska 2 – så här gör j...

Om att prova ”sitting drama” och mer Astrid Roe | Strategier för lärande Varför ”sitting drama” i kursen Svenska 3? Som jag har berättat om i tidigare inlägg arbetar jag med romanen Kallocain i min klass Ek3b. Läsningen ska mynna ut i att de skriver en kortare vetenskaplig text där de jämför romanen med Brave New World, som de har läst utdrag ur i engelska, och med en valfri dystopisk film. Innan det är dags att skriva PM ville jag göra något kreativt kring läsningen och genom detta dels få ytterligare bedömningsunderlag och information om vad eleverna nu hade fått ut av romanen, dels fördjupa förståelsen av boken tillsammans. Jag brukar passa på att ”samla underlag” både muntligt och skriftligt om eleverna har läst en hel roman. Förberedelser inför dramatiseringen Hur gjorde jag då på lektionen? Klassen enades om att gästerna skulle bli: Efter detta delade jag in klassen i grupper med sex personer i varje. Eleverna fick fundera och anteckna tillsammans. Efter detta förarbete berättade jag om att vi ska göra ”sitting drama” och vad det innebär. På återseende!

Lektioner med stationer och gemensam lärarledd läsning Skönlitteraturen och samhället Som jag har skrivit om i tidigare inlägg så läser en av mina klasser i årskurs två på samhällsprogrammet just nu Thérèse Raquin eller Den unge Werthers lidanden. Nu har vi kommit ganska långt i romanerna och som avslutande uppgifter ska eleverna längre fram dels delta i ett boksamtal, dels hålla ett försvarstal (”En författares försvar”) där de ikläder sig rollen av författaren och skriver och framför ett tal där de försvarar sitt verk och sitt syfte inför en kritisk samtida publik. Inför uppgifterna är det inte bara viktigt att eleverna läser romanen utan också förstår romanens plats i litteraturhistorien. ”relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling, dvs. hur skönlitteraturen har formats av förhållanden och idéströmningar i samhället och hur den har påverkat samhällsutvecklingen.” … och detta tycker jag att jag kom åt under dagens lektion när vi gemensamt närläste inledningen/företalet i romanerna i mindre grupper. Station 2. Åsa Relaterat

En litteratur som synliggör de osynliga Det finns en mening i nyligen framlidna Birgitta Stenbergs genombrottsroman ”Chans” (1961) som jag inte kan släppa. Raggartjejen Mari har precis blivit utsläppt från en ungdomsanstalt och rymt till Stockholm. Trots rädslan för att bli tagen av polisen söker hon sig in till city. Hon har ingenstans att ta vägen, driver runt och spanar efter bekanta. På ett dammigt järnräcke skriver hon sitt namn: ”Jag skriver Mari med ett finger, bokstäverna på varann.” Det är bara ett par ord men med dem levandegör Stenberg klassorättvisornas själva kärna. Genren intar en central position inom den svenska litteraturen och den arbetarlitterära traditionen har alltsedan början av förra seklet en starkare ställning i Sverige än i de flesta andra europeiska länder. Arbetarlitteraturen är en viktig del i den kulturella produktionen av klass och klassidentitet. Palms LM-böcker skrevs däremot i en helt annan politisk och litterär miljö.

främlingen svenska 2 och 3 Att läsa Albert Camus Främlingen - OBS Den fransk-algeriske författaren och dramatikern Albert Camus föddes och växte upp i Alger och dog i en bilolycka 1960 blott 46 år gammal. Ändå hann han bli en av de mest inflytelserika intellektuella i sin tid, i paritet med Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir och fick Nobelpriset 1957. Men till skillnad från Sartre och de Beauvoir kom Camus från en enkel arbetarklassmiljö i det som kallades ”L´Algérie française” alltså ”franska Algeriet” som inte var en koloni utan en del av Frankrike. ”Främlingen” som kom 1942 är Albert Camus mest berömda roman, med en given klassikerstatus och läses ständigt av nya generationer, just nu spelas den dessutom på Stockholms stadsteater. Maria Edström har, med hjälp av Ingmar Simonssons biografi ”Fransk-algeriern Albert Camus” och idé-historikern Michael Azars ”Frihet, jämlikhet, brodermord”, läst om Camus roman och inleder sin essä bokens berömda första meningar. Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte.

”En författares försvar!” – Om arbetet med skönlitteraturen och samhället i k... Hej! I det här inlägget tänkte jag berätta lite mer om hur jag arbetar med skönlitteraturen i kursen Svenska 2. Som flera av er redan vet skrev jag och Charlotta Aspelin en artikel i Svenskläraren som handlade om dramatik och dramatisering i gymnasiets svenskkurser. Du kan läsa hela artikeln, som heter ”Fördjupad förståelse med sitting drama”, här på Svensklärarföreningens hemsida. Epokerna romantiken, realismen och naturalismenFörfattarna Goethe och ZolaRomanerna Den unge Werthers lidanden och Thérèse RaquinRetorik (argumenterande tal) Kanske är någon sugen på att prova något liknande nästa läsår? Litteratur och retorik I artikeln i Svenskläraren berättar jag under rubriken ”I Åsas klassrum” lite kort om en övning där vi i klassen dramatiserar utifrån författarens perspektiv (se urklipp till vänster). Den här klassen har fått två retoriska uppdrag tidigare i kursen så det här blev deras tredje tal. Introduktion till epokerna Vad föreställer konstverket? Introduktion till författarna

untitled Klassikerna som varnade för vår samtid Ända sedan antiken har man drömt om ett idealsamhälle präglat av ordning och trygghet. I modern tid har dessa utopier dock snarast framstått som dystopiska, i takt med att massövervakningen gjort att vi alltmer närmat oss ett sådant samhälle. Sedan Edward Snowden började berätta om den hemliga amerikanska övervakningsapparaten har nya avslöjanden följt slag i slag. I den bild som växt fram är två drag påfallande. Den ena är att västliga underrättelsetjänster nu spionerar inte bara på andra länder och deras ledare utan också på den egna befolkningen. I medier varnas för övervakningen som ett hot mot människors integritet. Statlig kontroll, utövad genom övervakning, tillhör totalitära samhällens mest karaktäristiska och skrämmande drag. Drömmen om ett idealsamhälle liksom fantasier om tidigare, avlägsna eller framtida samhällen har från äldsta tid lämnat avtryck i skönlitteraturen. 1900-talets framtidsromaner är till allra största delen negativa, dystopier, vilket är lätt att konstatera.