Solgläntan. När jag gick runt i huset på Solgläntans förskola så blev jag uppfylld!
Jag kände att jag blev stolt och glad över vad förskolan kan vara för plats, väl medveten om den spretighet som finns ute ibland förskolor i vårt avlånga land.Kan man sprida och låna kompetenser av varandra så får fler barn möta en förskola där de är i fokus. Miljön för de yngsta i förskolans sammanhang är viktig – I mötet med miljön skapas en spänning, nyfikenhet och lust att utforska tillsammans med sina nya kamrater. Här startar det livslånga lärandet och lusten till det. Pedagogens ansvar är att kittla detta, ge barn förutsättningar att ta in sin miljö med hela kroppen – använda sin hundra språk…. Här visar man vill att förskolan skall vara för plats, vilket värde barndomen har och hur man arbetar med styrdokumenten. Transforming our Learning Environment into a Space of Possibilities.
Pedagoger upplever materialens möjligheter. I Kärra har man på Solgläntans förskola ställt iordning några olika ateljér för skapande inom olika språk (måleri, musik, teknik, ljus, skrot, luft....några som jag kommer ihåg) och låter tvärgrupper av pedagoger från olika förskolor mötas där och tillsammans utforska materialens möjligheter.
Detta för att utmana pedagogernas kunskaper om olika typer av material samt att ge dem en möjlighet att sätta sig i en roll som utforskare istället för pedagog. Detta tänker jag är en spännande tanke från pedagogistorna i Kärra och en värdefull erfarenhet för alla de pedagoger som möter ateljérna. Jag tänker också att det är ett konkret sätt att arbeta med kollegialt lärande, lustfylldhet och meningsskapande för pedagogerna.