Vem ska trösta Knyttet. Idag är det hundra år sedan Tove Jansson föddes. Foto: Per Olov Jansson Den 9 augusti 1914 föddes Tove Jansson.
Idag skulle hon alltså ha fyllt hundra år. Enligt den senaste biografin om henne, "Arbeta och älska", var Tove Jansson ett efterlängtat barn. Boken inleds med en beskrivning av hur Toves föräldrar vandrar omkring i Paris våren 1914, Toves mamma känner sparkarna från barnet för första gången – och gläds enormt. Tove Jansson hade sedan under hela sitt liv en väldigt nära relation till sin mamma. Nu firas 100-årsjubiléet av Janssons födelse runt om i världen. Flera av Tove Janssons bilderböcker och illustrerade kapitelböcker släpps i nyutgåva på svenska i år för att fira jubiléet, bland annat "Vem ska trösta knyttet" och "Kometen kommer".
Tack Tove Jansson för alla fantastiska historier och bilder du givit oss! Läs vidare: Modern Psykologi. Tove Jansson föddes 9 augusti 1914 och dog 27 juni 2001.
Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi 5/2014. Som barn tvekade Jenny Jägerfeld inför de skuggor som hotar i Mumindalens loja harmoni. Som psykolog och författare ser hon hur Tove Janssons böcker kan fungera rent terapeutiskt. Var han inte lite underlig, sa pappan osäkert.Han var m y c k e t underlig, försäkrade Lilla My. Råddig i bollen.Mamman suckade och försökte räta ut benen.
Det är något så väldigt sympatiskt med det där meningsutbytet. Jag vill skriva det på dörren till mitt terapirum. Det sympatiska i den här korta dialogen ligger i att underligheten hos fiskaren som familjen träffat inte förnekas, men ändå accepteras. När jag var liten var jag väldigt ambivalent till böckerna om mumintrollen. Ändå sökte jag mig till Tove Janssons berättelser. Tove Jansson zum 100. Geburtstag: Mit den Mumins die Welt erobern - Familie.
Sie sind weiß, so dick wie gemütlich, haben große Knopfaugen - und wehren sich dagegen, für Flusspferde gehalten zu werden: "Wir sind Mumins!
", stellen sie in "Ein Urwald im Mumintal" empört fest. Så queera är mumintrollen. I morgon hade Mumintecknaren fyllt 100 år om hon hade levt.
Det kanske inte alla känner till är att hon levde med kvinnor och att hon ifrågasätter normer i sina Muminböcker. – Jag tror att Tove Jansson ville få oss att frångå våra snäva könsroller och få oss att reflektera över våra invanda beteenden, säger genus- och statsvetaren Jacko Nilsson, som queerläst Muminböckerna, hållit föredrag om mumintrollen och läst en högskolekurs om trollen, tillsammans med genusvetaren Vide Bergenholtz. Könssterotypa karaktärer? Man kan tycka att Muminmammans handväska och förkläde och Muminpappans stora hatt är tecken på stereotypiska rollkaraktärer. – Men hatten, handväskan och förklädet var inte Tove Jansson själv som kom på, utan redaktörerna som tyckte att trollen inte var tillräckligt könade, säger Vide Bergenholtz. Destruktiv maskulinitet Hen menar att Tove Janssons avsikt var att visa på att det kan gå fel när man har snäva könsroller. – Muminpappan vill känna sig manlig och viktig.
Den farliga resan. Den farliga resan är Tove Janssons sista bok där mumintrollen finns med – och de kommer in först på slutet – som en tröstande varm och vänlig hamn för de rädda och flyende.
Huvudpersonen är Susanna, en liten flicka som är på argt humör för att allting är så tråkigt och vanligt – tills hon råkar få på sig andra glasögon än sina vanliga. Plötsligt är hela världen förändrad – den snälla sömniga katten blir ett odjur som skräms, skogen blir ett kärr och hela världen är full av kusligheter. Men hon behöver inte vara ensam med farligheterna. Hon råkar på ett ytterst blandat sällskap som hon slår sig ihop med på sin resa. Nya tider för alfatroll. Den nionde augusti är det 100 år sedan Tove Jansson föddes, men det är inte därför jag läser Pappan och havet under ännu en ostadig sommar.
Den näst sista boken i muminserien från 1965 är en särdeles trösterik bok för den som har eller har haft eller inte alls vill ha familj. Och eftersom behovet av tröst ofta är oändligt brukar jag, likt många andra, med ojämna mellanrum återvända till Janssons kanske allra mest älskade roman. Dess utgångspunkt är bekant: ett vitt och svansprytt päron till farsa går omkring och känner sig onödig – det vill säga uttråkad, undervärderad, maktlös. Han pysslar med modellbygget av ett fyrtorn, men det tycks barnsligt. Muminmammans memoarer? Svenska_nu_tove. Muminböckerna, vännerna och jag. Riktigt bra böcker – det är väl sådana där som man återkommer till många gånger?
Som man läser om med minst lika stort nöje som första gången man läste dem, och som man blir sådär lycklig när ens vänner refererar till med samma glädje som man själv? Jag har många vänner som älskar muminböckerna precis som jag, och ett par av dem kommer att blogga här på Bokcirklar tillsammans med mig de närmaste två veckorna. Förutom att muminböckerna, enligt min mening, hör till världslitteraturens höjdpunkter så är de ju extra aktuella just nu. Den nionde augusti är det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Så plocka gärna fram era muminböcker och njut tillsammans med oss! När en av mina bokcirklar startade för några år sedan skulle vi delge varandra ett läsminne. I båda mina bokcirklar har vi läst Trollvinter och Farlig midsommar och det är också roliga minnen – hur mina vuxna vänner njutit av böckerna.
Jag hade faktiskt en period i livet när jag själv hade lite problem med muminböckerna. Mumin. Mumin2.