Runeberg fick i uppgift att definiera finnen | SvD Johan Ludvig Runeberg, som fyller 200 år i dag, är Finlands nationalskald. Det är det viktigaste man kan säga om honom. Han har naturligtvis varit en läst och beundrad diktare också i Sverige. Hans "Fänrik Ståls sägner" hjälpte den storvulet nationalistiska sena 1800-talet att skapa sig ett mera uthärdligt minne av det snöpliga kriget 1808-09, då Finland förlorades och hela det svenska rikets existens hotades, och hans strama ungdomslyrik bidrog till att frigöra den svenska poesin från den romantiska efterklangen. Runebergs nationella och politiska betydelse har med den finska nationens uppkomst att göra. Allt detta skulle nu ändras så snabbt som möjligt. J L Runeberg var alltså född 1804. Som en första sammanfattning av denna människosyn står den gamle majorens ord i "Julkvällen" (där ordet Finland första gången nämns i Runebergs verk): Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda, Heliga fädernesland; och den gråa kohorten från Saimens Frågan var kinkig.
I döda essäisters livfulla sällskap | Under strecket | SvD Michel de Montaigne var den förste som kallade det han skrev för essä (essai), när han gav ut den första volymen av sina arbeten 1580. Men han fick snart efterföljare: bara några år senare kallade engelske Francis Bacon det han skrev för essay. Uppfinningen utvecklades i tidningar och tidskrifter i England på 1700-talet och spred sig över världen på 1800-talet och vidare in i vår tid, i Sverige särskilt under 1900-talet. Essän var vid det laget mångförgrenad och i dag kan som bekant allt från skoluppsatser till avhandlingar kallas essäer. Samtidigt har essän förblivit svårplacerad i bibliotekshyllorna: den är inte riktigt skönlitteratur och inte riktigt sakprosa heller, men lite av varje. Montaignes essäer har varit lika livskraftiga som de andra stora litterära uppfinningarna som kom ungefär samtidigt: den moderna romanen med Cervantes ”Don Quijote” och det moderna dramat med Shakespeare. Compagnons Montaigne ger ett sympatiskt intryck. i stället för att försöka skjuta framför oss.
Medea av Euripides 17 juni 2013 kl 06:05 - Radioteaterbiblioteket I Korinth har Jason och Medea har levt som makar under flera år, då Jason erbjuds att gifta sig med kung Kreons dotter. Han förskjuter Medea och äktar den unga prinsessan. Ett beslut som visar sig ödesdigert... Inledning av Bianca och Tiffany Kronlöf Systrarna Kronlöf blev kända för en bredare publik i våras med sitt Youtube-klipp Så jävla PK Bianca är skådespelare och aktiv i scenkonstkollektivet Gruppen som senast kunde ses på Teater Galeasen i en show om onda kvinnor och kvinnlig kriminalitet. Medea av Euripides.Övers: Hjalmar Gullberg.Bearb: Herbert Grevenius.Med: Gertrud Fridh - Medea, Hans Strååt - Jason, Manne Grünberger - Barnens vårdare, Mona Dan-Bergman - Medeas mor, Hugo Björne - Kreon, Gunnar Sjöberg - Aigeus. Det stank när Zola lyfte på locket För Émile Zola var det kollektiva arbetet viktigt. Vänskapen med likasinnade var en väsentlig drivkraft i hans litterära skapande, som ofta utgick från erfarenheter han gjort tillsammans med andra. Zolas behov att befinna sig i en krets och vara del av en intellektuell gemenskap är en av huvudpunkterna i Sorbonneprofessorn och Zola-specialisten Alain Pagès studie ”Zola et le groupe de Médan. Histoire d’un cercle littéraire” (Perrin). Pagès arbete sträcker sig från Zolas uppväxt i Aix-en-Provence till 1930, då 50-årsminnet av utgivningen av ”Les soirées de Médan” firades på en restaurang i Paris. Det var i Médan, en liten by nordväst om Paris, som Zola 1878 lät bygga ett hus vid Seine-stranden för de pengar han tjänat på sin då nyligen utgivna roman ”Fällan”. Huset i Médan, som i dag är museum, växte till i takt med att Zolas inkomster ökade, och de olika tillbyggnaderna fick namn efter de romaner som gav medel till uppförandet. Zola odlade inte bara vänskapen med andra författare.
Teaching "The Black Cat": Studying the Master of Suspense, Edgar Allan Poe written by: Trent Lorcher • edited by: SForsyth • updated: 2/28/2012 If you know someone who doesn't like Edgar Allan Poe, make fun of him; then, check out this lesson plan about teaching suspense using "The Black Cat". My dad liked teaching suspense. References Author's Experience Frankenstein Study Guide : Summary and Analysis of Chapters 17-20 Chapter 17: Frankenstein resumes his narration at the start of this chapter. Bewildered by the creature's story and enraged by his account of William's death, Victor initially refuses to create a female companion for him. He argues that their "joint wickedness" would be enough to destroy the world. The creature replies by saying that he is only malicious as a result of his misery: why should he meet man's contempt with submission? If he is met with hatred, he can only respond in kind. Frankenstein cannot help but see the justness of this argument. Victor is torn. Analysis: The most important feature of this chapter is the way in which the creature convinces Frankenstein to comply with his request. By aligning his maliciousness with his misery, he is implicitly blaming Frankenstein for what he has become: such an accusation, however, is effective in evoking the sympathy of both Victor and the reader. Chapter 18: Weeks pass, and Victor cannot bring himself to begin his work. Chapter 19:
Fairytales much older than previously thought, say researchers Fairy stories such as Beauty and the Beast and Rumpelstiltskin can be traced back thousands of years to prehistoric times, with one tale originating from the bronze age, academics have revealed. Using techniques normally employed by biologists, they studied common links between 275 Indo-European fairy tales from around the world and found some have roots that are far older than previously known, and “long before the emergence of the literary record”. While stories such as Beauty and the Beast and Rumplestiltskin were first written down in the 17th and 18th century, the researchers found they originated “significantly earlier”. Durham University anthropologist Dr Jamie Tehrani, who worked with folklorist Sara Graça da Silva, from New University of Lisbon, believed the research – published in the Royal Society Open Science journal – has answered a question about our cultural heritage. Tehrani said: “We find it pretty remarkable these stories have survived without being written.
Culture - The greatest heroines of all time A hundred years ago, Virginia Woolf sat down to re-read Jane Eyre for Charlotte Brontë’s centenary. She was worried it would seem antiquated, but instead, she was so absorbed and exhilarated she couldn’t put it down, and when she did, she wondered how Charlotte had done it. How had she written a novel that still seemed so fresh after so many years? The secret was, she decided, the heroine, who pervaded every line and every image. “Think of Rochester,” wrote Woolf, “and we have to think of Jane Eyre. Another hundred years have gone by, and Jane feels just as present. Woolf liked Wuthering Heights too – she thought Emily the better poet – and found the two Catherines in Wuthering Heights “the most lovable women in English fiction.” Cathy is the heroine for good girls who want to imagine being bad It is rare to find a reader who loves both heroines. And Jane is so bold! ‘Hunger, rebellion and rage’ Or perhaps Anne Brontë’s heroines might get a look-in. ‘Three weird sisters’