Romer. Tornedalingar. Sverigefinnar. Judar. Rättigheter för nationella minoriteter. Minoritetsgrupper har i många länder inte samma möjligheter som övriga befolkningen.
De tillhör ofta de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället, med den största arbetslösheten, de sämsta bostäderna och flest antal ungdomar med ingen eller oavslutad skolgång. Ett barn i samiska kläder. Foto: Johnér Minoriteter i världenDet har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med långt mer än en och en halv miljard medlemmar eller mer än en fjärdedel av jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga befolkning, till exempel till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation med domstolarna. Internationella konventioner som rör skyddet av nationella minoriteterEn rad internationella dokument behandlar nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter.
Hand som skriver. Nationella minoriteter - Nordiska museet. I Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter.
Enligt FN:s definition är samerna dessutom urfolk. De nationella minoritetsspråken är samiska, jiddisch, romani chib, finska och meänkieli (tornedalsfinska). Fyra kriterier avgjorde valet av de fem minoriteterna: Det ska vara en grupp med en uttalad samhörighet, som går att urskilja från den övriga befolkningen. Gruppen ska ha en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra. År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Nationell minoritet. Nationell minoritet eller minoritetsfolk kallas de etniska minoriteter som har en långvarig språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen, vanligen längre än hundra år (eller fyra generationer).
Enligt internationella konventioner, ILO:s konvention nr 169 och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk, har sådana minoriteter rätt till skydd och stöd för att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Konventionerna är resultat av en rad olika faktorer. Bland annat finns det stora språkgrupper inom EU som inte har rätt att använda sina språk i EU, t.ex. katalanskan med sina ca 6 miljoner talare. Europaparlamentet har tagit en rad resolutioner som lett till att Europarådet utarbetat två viktiga konventioner som berör minoritetsgrupper inom EU och medlemmar av Europarådet. FN:s ILO-konvention är resultat av ett flera decennier långvarigt arbete för att främja urbefolkningars sociala och ekonomiska situation. Sveriges nationella minoriteter. Etnicitet, identitet och kultur är begrepp som används när man talar om olika folkgrupper.
Det är ord som beskriver hur de hålls samman och hur de skiljer sig från andra. Även språk och religion kan skapa och avgränsa grupper och minoriteter. Etnicitet, identitet och kultur kan definieras på många olika sätt, vilket också har skett i olika tider och olika sammanhang. Etnicitet används idag för att beskriva tillhörighet till en grupp som definierar sig som skild från andra vad gäller ursprung och kultur.
Ursprung kan syfta på släktskap, historia eller geografisk härkomst. Kultur kan stå för en livsstil med särskilda symboler, seder och bruk, vissa normer, ideal och värderingar men också världsbilder och verklighetsuppfattningar. Etnisk identitet betyder att en person menar sig tillhöra en folkgrupp och i större eller mindre utsträckning sympatiserar med dess kulturella normer och uttryck. Hur och om en person uttrycker sin etniska identitet kan variera. Klädedräkten - Samer.se. Samernas traditionella dräkt kallas kolt.
Kolten är en viktig sammanhållande identitetssymbol och den har en särskilt stor betydelse i festliga sammanhang. Vid dop, begravningar, bröllop, konfirmation och andra högtidliga tillfällen bär många samer kolt. Dräktens utseende varierar mellan olika områden i Sápmi. Dessutom skiljer sig koltens grundsnitt beroende på kön och i vissa områden även beroende på bärarens ålder och civilstånd. Några exempel på skiftningar i snittet är att manskolten är kortare än kvinnokolten och att kolten tenderar att vara längre i södra Sápmi än längre norrut. Tidigare tillverkades de flesta kläder i hemmen. Till den samiska kolten hör traditionellt sett bälte, skor och skoband samt sjal eller barmkläde. Kulning. Kulning eller kauking är en skandinavisk sångform med ursprung i vallmusiken.
Sångform[redigera | redigera wikitext] Kulning användes för att locka på kor vid fäbodar, och karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register.[1] Sångformen har i sen tid använts i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. I de två senare (och före detta norska) landskapen är dock det norska ordet kauking (uttal: ['köukiŋ]) det vedertagna namnet. Historia[redigera | redigera wikitext] Bakgrund[redigera | redigera wikitext] Kulning är i första hand funktionell och har från medeltiden till och med andra världskriget (dock med enstaka utövare även därefter), använts för att locka på kor vid vallning.
Till skillnad från jojk finns ingenting som tyder på att kulning använts i religiösa ritualer.