background preloader

M som i underbar

Facebook Twitter

Nej, jag har inget dåligt samvete över missade skoldagar längre. Jag är lite sådär befriad från dåligt samvete.

Nej, jag har inget dåligt samvete över missade skoldagar längre

Inte helt, förstås, men ganska immun, framförallt gentemot skola och kommun och folk i största allmänhet som får lön för att göra det här samhället till en bra och säker plats även för barn med funktionsnedsättningar. Så har det inte alltid varit. När Mathilda gick i ettan mådde hon jättedåligt. Till slut en morgon stannade hon helt enkelt hemma. Vi försökte att tvinga. Och tja, jag kände mig misslyckad som mamma. Och från den dagen bytte jag strategi.

Ungefär i den vevan fick jag frågan om jag vabbade för Mathilda. Jaha, men om jag blev polisanmäld då? Från den dagen resonerar jag så här: Jag har fått ett uppdrag av samhället. Det är mitt jobb. Om autism och anknytning. Vi kan inte prata om anknytning hos barn samtidigt som vi pratar om autism hos samma barn; vi måste bestämma oss för vilket sätt att tänka vi tillskriver barnet.

Om autism och anknytning

Jag upplever relativt ofta att man tar till rätt populärvetenskapliga teorier för att förklara autistiska beteenden eller personlighetsdrag. Detta med anknytning är just en sån sak som återkommer ofta. Men det är förrädisk mark. Presenter. Skulle du vänja dig vid att äta slem eller bajs? Vädjan. Nej, personer med autism har inget extremt kontrollbehov, de har samma behov som alla andra. En viss person med autism vill veta så många detaljer om saker som ska hända som möjligt, till exempel exakt vilka personer som ska komma på en fest, vilket klockslag den börjar och slutar, vilken mat som kommer att serveras och vad festföremålet ska ha för kläder på sig.

Nej, personer med autism har inget extremt kontrollbehov, de har samma behov som alla andra

En annan har en rad nödplaner – plan A, B, C och D – för när situationer inte går som planerat. En tredje blir så stressad av att inte veta vad det blir för lunch att hen inte kan fokusera på något annat. Varianterna är många. Med ljudeffekter och bling – om varför konsekvenser funkar dåligt inom NPF. Grejen med konsekvenser är att har man tex ADHD eller autism är man ofta ganska tidsnärsynt.

Med ljudeffekter och bling – om varför konsekvenser funkar dåligt inom NPF

Det här som händer nu står nära, det tar upp nästan hela synfältet. Men den där konsekvensen, den är jättelångt borta och ser liten och suddig ut. Ang E och garantitimmarna. Nu har jag tagit del av dokumentet kring E, som inte klarat av att vara i skolan på heltid och därför haft anpassad studiegång med färre timmar och en assistent.

Ang E och garantitimmarna

Då frånvaron ökat trots denna anpassning anser nu skolan att man måste återgå till heltid, för att kunna ge E garantitimmarna i undervisning. Därför ska assistenten hämta E i hemmet 7.50. Skolgången strular: Anpassa i skolan! Låt mig bjuda på en enkel felsökningsguide: Skolgången strular och barnet med ADHD/ADD, autism eller annan NPF har mer ångest, slåss mer, självskadar, mer frånvaro etc?

Skolgången strular: Anpassa i skolan!

Problemet är att barnets ork inte räcker till skolgången. Anpassa skolsituationen. I synnerhet perceptionen brukar vara påverkad, men även sociala påfrestningar, struktur, antal timmar, anpassade ämneskrav etc. Så kan man visst göra! eller Inflexibla barn behöver följsamma vuxna. Ibland möter jag föräldrar som säger ”Men så kan man ju inte göra!”

Så kan man visst göra! eller Inflexibla barn behöver följsamma vuxna

, ”Han måste lära sig att…” eller ”Hon kan inte alltid få som hon vill!”. Detta alltså apropå deras barns utbrott eller implosioner och vilka anpassningar man kan göra för att barnet ska slippa tappa självkontrollen. Det är en olycklig inställning. För den innebär att inget kommer att förändras. Om vi gör på samma sätt som förut kommer barnet att fortsätta att utsättas för överkrav och tappa självkontrollen. Här kommer några tankar kring detta att inflexibla barn behöver följsamma vuxna. Det är väldigt lite man måste. Det finns oändligt med krav vi kan slopa helt, för att de bara finns i vår vuxna föreställningsvärld, och inte i den reella verkligheten.

Det är inte för evigt. Det här vet vi föräldrar egentligen. Verkligheten struntar i vad du eller jag tycker om den. Allodyni: När vanliga saker gör ont. Från våningssängen hörs ett illvrål.

Allodyni: När vanliga saker gör ont

Lågaffektivt förhållningssätt: Nanoversionen. Kvällssamling vid whiteboarden. Kvällen när mamman ropade: ”Nu tror jag det är nåt som ni inte riktigt har förstått.

Kvällssamling vid whiteboarden

Alla barn ut i hallen till whiteboarden!” För många frågor. Mathilda var trött när hon kom hem.

För många frågor

Jättetrött. Jag förstod genast att hon skulle behöva lotsas mer bestämt genom kvällsrutinerna än vanligt, och jag följde efter henne in i rummet. ”Mathilda. Det är dags för kvällsmat. Ska jag hjälpa dig? Mathilda svarade inte. Finns ADHD? Jag blir ofta förvånad över åsikten ”ADHD finns inte”. ADHD betyder att man har såpass mycket problem med två eller tre specifika symtom att man får stora problem i vardagen. De tre symtomen är impulsivitet, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. De här symtomen är inte utvalda för att de ”är” ADHD, de är utvalda som diagnostiska kriterier för att de ofta förekommer tillsammans, och för att de sällan förekommer tillsammans vid andra tillstånd.

Omställningstid. I kön på McDonalds börjar Hannah klaga högljutt: ”Mathilda har haft iPaden i tre timmar idag! Hela tiden i bilen!” Jag slänger ett ögonkast åt Mathildas håll. Hon är trött, varm och hungrig. Att prata konkreta strategier. Inspirerad av det här svaret på hur man kan kompensera för bristande exekutiva funktioner har jag pratat tid med barnen på morgonen. Vi tog morgonrutinen som exempel vid whiteboarden. Vi pratade om vilka aktiviteter som är en del av den (dvs som finns som bilder på bildschemat över morgonrutinen, som också sitter på whiteboarden), vilka saker som bara är slöseri med tiden och gör att morgonrutinen tar alldeles för lång tid, och vilka saker som kan vara bra fast de inte är med på schemat.

Vi kom överens om att saker som att pilla på sin stortå, titta rakt ut i luften, läsa bok eller spela iPad inte hör hemma i morgonrutinen. Det slösar helt enkelt bort tiden och gör att allt tar längre tid. Priset som ska betalas i efterhand för roliga aktiviteter är ofta ändå högt. Energibudgeten är en viktig sak. Att se till att jag själv eller den jag har ansvar för inte gör åt för mycket energi idag, så att hen orkar fungera hela dagen, och hela veckan, och hela månaden, året och livet! Vi kan inte gå på vad som är roligt. De flesta människor märker inte hur trötta de blir när de har roligt, och rör vi oss inom kognitiva funktionsnedsättningar är det ännu svårare att avgöra hur mycket eller litet till någon orkar. Vi måste i stället gå på erfarenhet, av vad och hur mycket som brukar fungera i längden. Diagnosen ger tillåtelse att värna sina gränser.

Filosoferar om generationen som växer upp med NP-diagnoser och tänker att det nog är en skyddande faktor mot psykisk ohälsa, att tidigt lära känna sig själv och förstå hur man funkar. Jag vet många vuxna som först efter diagnos klarar av att värna sin ork och sina gränser. För när alla andra klarar vardagliga göromål som om de vore självklara, när man får ‘tips’ som låter lika omöjliga att utföra som avancerad akrobatik, då är det väldigt svårt att dra slutsatsen att man inte bara inbillar sig, eller är lat, eller i alla fall borde skärpa sig. Varför särbegåvade barn bör utredas för NPF. Jag har skrivit en del om särbegåvning det senaste.

Turas om eller ”de tänker inte på mig!” För första gången var jag tvungen att försöka förklara theory of mind för åttaåringen i skarpt läge… Hon kom rusande från studsmattan och var jätteledsen. Medicin är en av anledningarna till att många klarar av sin vardag. Att kalla ADHD svårt att koncentrera sig är århundradets underdrift.

Föreställer mig livligt hur det skulle gå om jag försökte lyfta iväg 184 cm tonåring till skolan… ;) Även vi som har afantasi* blir tydligen bättre på att skapa inre bilder med åren. Just nu ser jag framför mig hur det skulle gå om jag försökte lyfta iväg min 184 cm långe 16-åring till skolan. Det är rätt kul, faktiskt. Missförstånd fast med h. Tröst, medkänsla eller avledning? I samband med min och Bo Hejlskov Elvéns bok ”Barn som bråkar” får jag allt oftare frågan: Nej, jag behöver inte tänka positivt. Tack ändå. ”Man får tänka på de positiva exemplen! Alla barn med NPF som det går bra för i skolan”, säger någon.

Apropå detta med att sociala media återigen fylls av förtvivlade föräldrar till barn vars skolgång urartat innan den knappt hunnit börja. Som varje höst. Jag funderar. Försöker att räkna efter. Den som lever med barn får räkna med bråk. – Så taskigt! Adhd i tvångsvården för missbruk. Jag har i ett antal tidigare inlägg skrivit om socialtjänsten och deras kunskaper gällande neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), eller kanske snarast avsaknad av kunskaper. När tröst eller lirkande blir till oöverstigliga krav. Två kravnivåer, samma mål. Mycket svenskt bland årets bästa app-nyheter. Att kunna när förutsättningarna ser annorlunda ut. M som i Underbar presenterar: Ärliga pictobilder. Att zooma ut medan man pratar med sig själv. Hur ser ADHD och autism ut i familjevardagen? Livet med beröringskänslighet… Uppmaningar som skapar en bild.

Hur motiverar jag barnet att göra det som behövs göras? Att vara timstocken. Varför använder jag orden autist och autister? Låt mig vara helt frank nu – jag har inte ADHD enbart på skoltid. Nej, jag har inget dåligt samvete över missade skoldagar längre. Tidsomställning = tre veckors migrän, som ett brev på posten. Tack riksdagen. M som i underbar. Helikopterhjärna. Läsning om lågaffektivt bemötande. Recept på näringsdryck: Tinas himmelskt goda och nyttiga mjölkfria o-milkshake. M som i underbar.

Kommunikation och Theory of mind. Kommunikation och Theory of mind. Städinstruktioner ett steg i taget. Etiketter får barnen ändå. Han kan om han vill. Stanna hemma – om barnen som inte klarar att gå till skolan. Om varför situationsmodifiering och samspelsmodifiering ofta trumfar beteendemodifiering. Vad behöver föräldern för stöd? Vad är atypisk autism? Om att aldrig hamna i Solna Centrum. Eller i våldsamma situationer. M som i underbar. Välja aktiviteter på lediga dagar. Rutinernas lov eller hur jag planerar livet.