Vad är cut-up poesi och hur kan du använda det i undervisningen? Cut-up poesi är ett sätt att skapa dikt av ord som redan finns. Man klipper upp texter som redan är skrivna och begreppet cut-up kommer från engelskans ”klippa upp” Begreppet myntades av den dadaistiske poeten Tristan Tzara så tidigt som 1916. Många musiker och författare har sedan dess använt tekniken då de skrivit låttexter. Grundidén är att man skapar något nytt genom att bryta mot de normer som säger att skapandet ska ske på ett visst sätt. Här kan ni lyssna på hur David Bowie har använt sig av tekniken. Bowie brukade skriva ner ett stycke som beskrev ett ämne. Detta stycke fungerade sedan som en ingredienslista för textens stomme.
En annan musiker som inspirerades av cut-up tekniken var Curt Kobain. Varför blev jag intresserad av just cut-up tekniken i undervisningen? Hur kan detta användas i svenskundervisningen? I det centrala innehållet finns det uttryckt att undervisningen ska behandla nya ord i språket och att kombinera ihop olika texttyper till nya. Hur ska vi göra? How to make a newspaper blackout poem. Vi skapar #BlackOutPoetry. Vi har tjuvstartat skapandet av BlackOutPoetry, ett tema som jag tänkte ha till hösten egentligen. Jag har tre nior som ville göra något kreativt sista veckorna.
De som är klara med sina uppgifter har fått några exempel i korridoren att inspireras av: Elevexemplena är gjorda i förra veckan av några elever (och en av mig) och nu sitter där även en faktatext bredvid om vad BlackOutPoetry är för något. Eleverna kan läsa följande: BlackOutPoetry – ett kreativt sätt att få igång skapandet av egna dikter BlackOutPoetry innebär att man använder redan skrivna ord och gör dikter av dem. När man skapar BlackOut Poetry börjar man med att ringa in de ord man vill ha kvar så de bildar en dikt.
Den som sägs ha startat dikterna är en man vid namn Austin Kleon. Idag finns hashtagen #blackoutpoetry för att samla de dikter som delas i sociala medier. Vill du veta mer? Poesi och cirkelmodellen – en lysande kombination | thereselinner. Jag ser engagerade elever som sitter och småpratar vid borden Jag hör ett kreativt sorl i klassrummet och pennor som rispar mot papper Jag känner koncentrationen och arbetsron Det är så här det ska vara i en skola. Jag har alltid tyckt att det är lite klurigt att jobba med poesi med eleverna. När det kommer till skrivande av olika dikter brukar klassrumet vara fullt av suckar och pustar.
Vånda över att man tror att det ska vara på ett visst sätt och det sättet kan man inte. Att jag själv tycker att det är klurigt är nog för att långt inne finns samma vånda gömd. Vi bär mycket med oss i in i vårt uppdrag. Men de senaste åren har det blivit bättre och gått bättre. Den här gången kombinerade jag mina tidigare efrarenheter och cirkelmodellen. Hur har vi då jobbat? Fas 1- bygga upp kunskap Vi tittade tillsammans på en presentation som vår bibliotikare visade oss.
Fas 2 – läsa och undersöka texter Nu var det dags att möta massor av olika dikter. Fas 3 – skriva gemensam text Vilken lektion!