background preloader

Intertextualitet

Facebook Twitter

Lejonkungen. Filmen blev också den mest inkomstbringande någonsin bland de handritade animerade filmerna[4] och tillhör en epok som brukar kallas Disneys renässans.[5] Filmen handlar huvudsakligen om en lejonunge vid namn Simba i en fiktiv stat med antropomorfiska lejon i Afrika[6], som får lära sig om livets mening genom flera kamper för att bli den rättmätige kungen.

Lejonkungen

Lejonkungen företer många drag gemensamma med Osamu Tezukas animerade 1960-talsserie om Kimba, det vita lejonet ("Janguru taitei"),[7] även om inblandade animatörer och Disney själva dementerar att detta skulle vara medvetet.[8][9] Filmarna bekräftar dock att filmen influerats av Shakespeares pjäs Hamlet (kung, ung prins, ond farbror, kungamord, kungens spöke visar sig för sonen, duell), Bibelns berättelser om Josef och Moses, och Disneys produktion Bambi från 1942.[10] Filmen har väldigt mycket gemensamt med Niels Meyn roman "Simba, djurens konung: en berättelse för ungdom om Afrikas vilda djur" (översättning Ebba Nordenadler, B. Parodi. Parodi (av grekiska parodia, som kommer av para, bredvid, och ode, dikt),[1] kulturprodukt som efterliknar en annan, välkänd, kulturprodukt, eller en kulturell genre, ofta i syfte att nå komiska effekter.

Parodi

Parodin är oftast riktad direkt mot kulturverket i sig, till skillnad från travestin, som kan vara riktad åt ett annat håll till exempel vrångbilder och karikatyrer. Idag driver parodier ofta med stereotypa människobeskrivningar och har klichéartad handling. Parafras. En vanlig användning av parafraser är omskrivningar av Bibeltexter, där två välkända parafraser är Barnens Bibel av Anne de Vries och Levande Bibeln av Kenneth Taylor.

Parafras

Den datoranimerade filmen Shrek parafraserar friskt på flera sätt bland annat på andra sagor, filmer och hela filmgenrer. Musikexempel[redigera | redigera wikitext] Litterärt exempel[redigera | redigera wikitext] I Grönköpings Veckoblad har förekommit många parafraser på välkända dikter, skrivna på det påhittade språket transpiranto. (Ordet i sig en parafras av esperanto.) Se även[redigera | redigera wikitext] Pastisch. En pastisch är något som i stil eller utförande är följsamt eller tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk.

Pastisch

(En konstnär kan måla "som Rembrandt" under eget namn.) En pastisch kan också låna detaljer från olika konstverk och ställa samman dem på ett nytt sätt. Pastischer förekommer också inom andra konstyttringar såsom musik, litteratur, film, teater och arkitektur. Pastischer kan använda arkaismer och anakronismer. Travesti. Travesti, är ursprungligen en lättare omformning av en känd text, bok, film, fras eller ordalydelse.

Travesti

Travestin är i regel utformad på ett skämtsamt eller tankeväckande sätt, vanligtvis utan syfte att förlöjliga. Idag finns även travestier inom konstens, musikens och reklamens områden. Exempel: Våga vara pluggis: Är Håkan Hellström en tjuv? Bob Dylan har tilldelats det största av litterära priser - Nobelpriset i litteratur.

Våga vara pluggis: Är Håkan Hellström en tjuv?

Med utgångspunkt i Dylan och hans svenska lillebror Håkan Hellström ska vi introducera ett nytt litteraturbegrepp och diskutera hur musiker, författare och konstnärer inspireras och härmar varandra. Så fort Bob Dylan tilldelades priset startade diskussionen om en poplåt (läs: tonsatt poesi) verkligen kan vara stor litteratur som ska belönas med denna ära. Vi ska inte fördjupa oss i denna fråga just nu, men oavsett om vi kallar Dylan för rockartist, visdiktare, poet eller författare kan vi aldrig bortse från hans enorma påverkan på populärkulturen.

Denna uppgift handlar om hur Dylan har påverkat Håkan Hellström. I skolan använder vi ofta vad vi kallar för mönstertexter eller elevexempel för att lära oss hur en viss typ av text ska skrivas. Lyssnar du på hiphop? När slutar då inspirationen i stöld och plagiat? Ett annat sätt att låna och härma - men inte sno och stjäla rakt av - är fanfiction. Kom igen Lena! "Kom igen Lena!

Kom igen Lena!

" är en låt av den svenska popartisten Håkan Hellström, släppt som den första singeln från albumet Det är så jag säger det den 7 oktober 2002. Denna första utgåva av singeln drogs tillbaka eftersom b-sidan, "När jag ser framåt", var allt för lik "Pie Jesu" av Andrew Lloyd Webber.[1] I stället släpptes en nyutgåva i november samma år där b-sidan hade ersatts med en liveinspelning av "Rockenroll blåa ögon - igen". Låten nådde som högst andraplats på den svenska singellistan samt åttonde plats på den norska singellistan. Låten vann Rockbjörnen 2002 i kategorin "Årets svenska låt".[2] Det har också gjorts en video till "Kom igen Lena! ", som regisserades av Joakim Åhlund 2002. Referenser till andra låtar[redigera | redigera wikitext] The Jam-referens[redigera | redigera wikitext] Hellström anklagades för att ha lånat de första raderna till "Kom igen Lena!

" Att knycka är att skapa: intertextualitet, cover och kärlek - OBS. Känn ingen sorg för mig, traditionen! Om intertextualitet i poplyriken - exemplet Håkan Hellström.